Bad och plask

Även om  vattnet bara ligger 20 minuters promenad ifrån fristaden så går inte föräldrarna och badar med sina barn i rädsla av att bli hemskickad till sina ursprungsländer som de en gång flytt ifrån.

 Jag brukade gå och bada med några barn fast inte alla åt gången, det va inte lätt att välja vilka barn som skulle få följa med var dag och det var inte lätt att få alla att känna sig rättvist behandlade. De var inte heller helt simkunniga och lite rädda för att vara ensamma i vattnet så jag fick vara vaksam över dom hela tiden. Jag kan knappt minnas sista sommaren jag badat så mycket i svenskt vatten.

Vid kajen fanns det en massa båtar, vissa av barnen hade svårt att låta båtarna va och pratade mycket om vilken båt de skulle vilja äga i framtiden och låtsades att det va deras föräldrars båtar... Drömmar är viktiga..

Natur och lugn

Jag tog ofta många och långa promenader, lyssnade på ljudbok, musik, pratade i telefon och reflekterade en hel del...

Det var ett fint område där man ofta stötte på hästar och åkrarna glänste ibland som guld även nära till havet..

Alltid sysselsatt

Jag trodde att det skulle vara en massa dötid eftersom det var på landet, jag trodde att jag skulle hinna läsa massa böcker och göra studera en del men jag tror faktiskt att jag var den som gick upp först på morgonen och den som lade mig sist på kvällen förutom nunnorna. På morgonen hade jag förskoleaktiviteter med 3 barn, efter det hade jag läs och räkning med en pojke och på eftermiddagen dansade vi massor och lekte, det hände även på kvällen. Jag försökte även hänga med nunnorna ner till kapellet där de bad fler gånger om dagen. På kvällen va de äldsta ungdomarna alltid vakna å då kunde vi sitta och umgås hela nätterna.

Detta är kyrkan som ligger i anslutning till klostret..

Helgeandssystrarna

Detta är Helgeandssystrarna St. Ella född 12 maj 1923, St. Karin född 9 augusti 1958 och St. Marianne född 17 september 1925.

År 1964 flyttade St. Ella och St. Marianne till en nedlagd skola bredvid Alsike kyrka och har sedan dess bedrivit sin verksamhet där tillsammans med St. Karin kommit senare.

Idag är St. Ella 90 år och bor på ett ålderdomshem i Knivsta sedan ett år tillbaka. Hon har drabbats av en stroke och hör ingenting men är ändå väldigt pigg och glad, hon skapar figurer, stickar och syr aktivt. Varje söndag kommer hon och firar gudstjänst i Alsike kyrka och hälsar på klostret. För att kommunicera med henne måste man skriva ner saker på papper så att hon kan läsa och så svarar hon tillbaka. Hon busar med barnen och kittlar dem, barnen saknar henne mycket. De har beskrivit henne som den nunnan som höll till mest i köket och då fick man hjälpa till att laga och baka saker. Hon lagade ofta hemmagjord marmelad och skötte blommorna väldigt bra. Idag är de endast två nunnor som bedriver arbetet. St. Karin säger att nunnor är ett ”utdöende släkte” och de skulle verkligen behöva mer hjälp på plats för att kunna fortsätta bedriva klostret på samma sätt som förr därför hoppas de på två kvinnor från Kenya en dag ska komma som har visat intresse för att vilja bli nunnor i Sverige.

En fristad för flyktingar i nöd

Alsike kloster ligger 20 km söder om Uppsala invid en gammal medeltidskyrka. 

Det är en fristad för flyktingar i nöd. År 1978 tog Helgeandssystrarna (tre nunnor) emot sin första flyktingfamilj utan att egentligen veta vad de gav sig in på. Sedan dess har det bara fortsatt. ”Som flyktingsituationen ser ut idag går det inte att sluta” menar nunnorna.

År 1993 förklarade man formellt klostret vara en kyrklig fristad för flyktingar och sedan 1995 har det respekterats som det av myndigheter som polis, åklagare och mm. Hit kommer de som inte har någon annanstans att ta vägen – både flyktingar och andra människor som behöver hjälp eller som behöver komma bort från sin hemmasituation. Det är familjer som nekats uppehållstillstånd.

Många enskilda och familjer från flera olika delar av världen har genom systrarnas arbete fått en framtid i Sverige. Vid två tillfällen har klostret utsatts för polisinsatser men nu tycks det gamla begreppet ”kyrklig fristad” ha accepterats i praktiken.

Den som riskerar att bli torterad i sitt hemland kan få uppehållstillstånd enligt Genèvekonventionen. Men våldtäkt räknas inte som tortyr. I Alsike kloster har de nästan idag bara våldtagna kvinnor och deras familjer. Det finns människor som kommit hit av krig och olika typer av förföljelse, politiska eller sociala, bl. a kvinnor som flyr hedersrelaterat våld.

De som flyr kommer inte hit för att det vill leva i Sverige, utan för att de inte kan leva ett liv i sitt eget land, och orsakerna kan vara många. Vad som kan sägas om dem är att de alla är svårt traumatiserade, och det livsöde som finns i varje människa är unikt.

Systrarna samarbetar med läkare av olika slag och psykologer finns för att avlasta bördorna som finns i var och en.