En fristad för flyktingar i nöd

Alsike kloster ligger 20 km söder om Uppsala invid en gammal medeltidskyrka. 

Det är en fristad för flyktingar i nöd. År 1978 tog Helgeandssystrarna (tre nunnor) emot sin första flyktingfamilj utan att egentligen veta vad de gav sig in på. Sedan dess har det bara fortsatt. ”Som flyktingsituationen ser ut idag går det inte att sluta” menar nunnorna.

År 1993 förklarade man formellt klostret vara en kyrklig fristad för flyktingar och sedan 1995 har det respekterats som det av myndigheter som polis, åklagare och mm. Hit kommer de som inte har någon annanstans att ta vägen – både flyktingar och andra människor som behöver hjälp eller som behöver komma bort från sin hemmasituation. Det är familjer som nekats uppehållstillstånd.

Många enskilda och familjer från flera olika delar av världen har genom systrarnas arbete fått en framtid i Sverige. Vid två tillfällen har klostret utsatts för polisinsatser men nu tycks det gamla begreppet ”kyrklig fristad” ha accepterats i praktiken.

Den som riskerar att bli torterad i sitt hemland kan få uppehållstillstånd enligt Genèvekonventionen. Men våldtäkt räknas inte som tortyr. I Alsike kloster har de nästan idag bara våldtagna kvinnor och deras familjer. Det finns människor som kommit hit av krig och olika typer av förföljelse, politiska eller sociala, bl. a kvinnor som flyr hedersrelaterat våld.

De som flyr kommer inte hit för att det vill leva i Sverige, utan för att de inte kan leva ett liv i sitt eget land, och orsakerna kan vara många. Vad som kan sägas om dem är att de alla är svårt traumatiserade, och det livsöde som finns i varje människa är unikt.

Systrarna samarbetar med läkare av olika slag och psykologer finns för att avlasta bördorna som finns i var och en.