onsdag 6 april 2011

Avslutningsmiddag i Sambalikhahan

Idag skulle vi ha ett avskedsknytkalas för oss.
C gick upp tidigt och började göra köttbullar. Jag och Amanda satt på internet och letade lite recept, sedan åkte vi till Cubao och framkallade bilder som vi ville ge dem som minnen samt köpte ingredienser till pankakor och sallad.
Det är verkligen inte lätt att springa runt i en stor mataffär och leta efter saker man behöver. Ingenting ser likadant ut som hemma. Vill jag ha socker så letar jag efter en svensk socker förpackning men här ser allt annorlunda ut. Ett tag blev jag väldigt irriterad för att det kändes som att jag sprang runt stressad i cirklar men vi hittade alt vi ville ha förutom frysta bär.

Föräldrar från Kaunlaran med barn och lärare kom. Samt Arlene, Lilay och en tjej som hade någon roll i Akap Bata var där. T. Anita kunde inte komma och de från Navotas hade vi inte riktigt fått tid att bjuda. Dock var vi inte färdiga där.

De höll tal för oss, vi fick diplom. Arlene och T. Lyne gav oss många fina ord, de sa att det önskade att det fanns fler av som oss, som brydde sig så mycket om framtiden, världens barn, nästa generation.
Och alla snyftade sig igenom det dem sa, sedan var det våran tur att prata. Ingenting förberett men det var klart att vi skulle säga någonting.
Ibland blir jag lite trött på mig själv för när jag väl vill säga någonting så ska jag göra det även om jag snyftar och hackar mig igenom allt jag vill säga. Men jag berättade om hur jag envisats med i slutet på förra året om att om jag nu skulle behöva åka till Filippinerna själv så skulle jag göra det och att jag var väldigt glad över att ha A och C med mig. A har varit riktigt tuff som klarat denna resa, som är hennes första långa utan föräldrar och C också som kom med inställningen: “Jag vet inte vad jag kan göra i Filippinerna men jag kan ge kramar till alla de som behöver”.

De andra hade pancit och en massa filippinsk mat med sig, vi blev väldigt glada över att all vår mat åts upp och att de tyckte den var god. Sedan lekte vi en sista gång med barnen som var där.

1 kommentar:

  1. What can I say which can mean more than the appreciative faces you saw there at the goodbye party?
    MVH...

    SvaraRadera