Hejdå Älvsbyn för en tid

Jag minns första gången jag kom till Älvsby folkhögskola. Gick till receptionen och fick min nyckel + en karta på Älvsbyn av två stycken jag tyckte hade riktigt starka dialekter. Så starka att jag tänkte; ”Nu är jag riktigt högt uppe i landet, igen!”

Jag gick in i Sjulnäs och öppnade dörren till det som skulle vara mitt rum. Jag tänkte; ”Det är litet men det är bra”. Jag va helt nöjd med mitt rum tills jag fick se mina två nya klasskompisar och grannars rum. Jag hade blivit tilldelad det minsta rummet i hela huset, troligtvis det minsta rummet på skolans internat. Jag som älskar att dansa började ogilla rummet mer och mer tills jag möblerade om lite... Sedan fann jag A som ville dansa med mig i sporthallen.

När jag började få upp mina saker på väggarna började jag känna mig mer hemma och idag stor trivs jag i mitt lilla rum. H sa en gång till mig:”Det är tur att du inte har ett större rum för isf hade man aldrig sett dig”. Jag spenderar mycket tid i mitt lilla omtyckta rum!

Imorgon åker jag till Sthlm och idag har jag börjat packa ner mitt rum, det känns ledsamt! Jag trivs så bra med alla i huset, det va så tråkigt att bo i Stockholm under julen, att inte ha några vänner i dörrarna bredvid min. Ingen att äta frukost med, ingen att kolla på tv, ingen att laga mat med, ingen nära granne att göra någonting med! Det är lättare att vänja sig vid ljud och omgivning än tomhet och tystnad...

A tömde sitt rum idag och spenderar en sista dag med sin pappa innan hon åker till Stockholm... Det kändes konstigt att se alla hennes saker ligga i hallen. Och det kändes konstigt att träffa hennes pappa och prata om resan. Vi har lovat att vara rädda om varandra och att hålla ihop, ta extra hand om vår lilltjej!

Imorgon kommer en man som ska berätta om vad han varit med om och gjort i Filippinerna, det ska bli spännande. Han har visst bott i området vi ska bo i, som vi inte alls vet något om. Kommer troligtvis få svar på mycket frågor, känns jätte bra. Som att allt det här händer av en speciell anledning.