Rädslor

Har ni hört talas om Abraham Marslow, den amerikanske psykologen som kom på behovstrappan?

Behovstrappan är en förklaringsmodell inom psykologi för hur människor prioriterar sina behov.

Jag tror att en undermedveten anledning till att jag vill göra denna resa är att jag har allting som står med i den trappan. Det är säkert därför jag till stor del vill ut och volontärarbeta.

Jag står på toppen och vill nu förverkliga mina drömmar. Det jag drömmer om en mer rättvis värld där människor tar hand om sina medmänniskor. Jag vet att världen hade kunnat vara en bättre värld om människor hade varit mindre lata, tagit sig tiden och haft mera kunskap, vetat att just de eller vi tillsammans kan förändra och påverka världen på både kortsiktiga och långsiktiga sätt.

Det finns vissa saker man kan förbereda sig på både psykiskt och fysiskt inför en sådan här resa. Och det är därför jag skrivit en massa om mina ”I-lands problem.” Visst kan jag överse att inte leva i vår svenska lyx i 3 månader, men eftersom vi inte alls vet något mer än att vi kommer ha ett hus att bo i så kretsar mina tankar väldigt mycket kring det. Det är ändå det första behovet om man ska se det på Maslows sätt, även om det säkert galant kommer att ordna sig när vi väl kommer fram.

Och sedan så finns det saker som man inte kan förbereda sig på mer än att vara medveten om och förberedd på att man kanske kommer att stöta på och råka ut för de.

Hur reagerar jag och vad gör jag om jag...

• Deltar i matningsprojektet och barnen fortfarande är hungriga när maten är slut?
• Deltar i projektet föreläsning ”inte prostituera barn” och träffar föräldrar med barn som tycker att det är okej med det för att de får in pengar till familjen?
• Hamnar i det mest lågkastiga slumorådet där människorna inte äger någonting alls och ber om min hjälp?
• Inte tycker att saker i projektet går rätt till?
• Hittar undernärda övergivna gatubarn?
• Eller om någon försöker råna mig? Med vapen?

Det är ingenting jag kan förställa mig om att uppleva till den grad det kommer att kännas när jag väl hamnar i de situationer. Och om jag råkar ut för samma sak mer än en gång så kommer det säkert vara lika jobbigt den andra och tredje gången också.

 

Men det jag kan lova mig själv här och nu är att jag aldrig ska ge upp att vilja kämpa för att människor som har det svårt ska få leva ett bättre liv i en bättre värld, endast för att verkligheten skulle vara för svår för mig att hantera. Jag tänker aldrig stänga in mig själv i en bubbla bara för att jag inte orkar. Speciellt inte nu när jag har all den här kunskapen om världen. 
Tack för en jätte bra linje, Älvsby folkhögkola!