Min mamma kommer ifrån Filippinerna, totalt har jag varit där 5 gånger tidigare. När jag var 13 år bodde jag i Filippinerna ett halvt år, det var då tänkt att jag skulle börja i en privatskola. Men så blev det aldrig, mest pga av att jag inte kunde det filippinska språket Tagalog eller talade speciellt bra Engelska.
Tankar om volontärarbete vet jag inte hur länge jag har haft, men det var någon gång i september 2009 då jag bestämde mig för att sluta drömma och börja utföra. Så jag började se mig omkring och leta information. Jag hade då tänkt att resa själv eftersom jag inte hade träffat någon annan som ville göra detsamma som jag eller visste att denna utbildning fanns. Därför kändes Filippinerna som ett passande land med en del släktingar och lagom bra språk kunskap, dvs. trygghet.
Jag känner en jätte varm och god familj som jag då berättade mina tankar för. Mannen i den familjen arbetade som någon slags diplomat och hade en filippinsk arbetskollega som var engagerad i Filippinerna. Via henne, fick jag numret till en kvinna, som gav mig numret till verksamhets chefen för Akap Bata, Arlene Brosas.
Så när jag reste till Filippinerna i somras kontaktade jag Arlene, hälsade på Akap Batas huvudkontor och fick organisationen presenterad för mig. Tyvärr hade jag då väntat med att kontakta organisationen lite för länge och hade inte speciellt många dagar kvar i Filippinerna. Så jag sa istället att jag skulle studera en volontärlinjen och återkomma inom 3 år.
Sedan satt jag i september månad tillsammans med mina klasskamrater och funderade på vart vi ville åka och hur länge vi ville vara borta. Filippinerna fanns med på min lista men att åka tillsammans med någon nu när jag hade möjligheten betydde mer. Dessutom visste jag att jag kunde återvända till Filippinerna när jag än kände för det.
Det fanns många projekt som verkade intressanta via en förmedlingsorganisation som heter PeaceWorks. Latin Amerika har jag alltid varit intresserad av så jag och Cecilia bestämde oss för att söka till Brasilien för att volontärarbeta med cancersjuka barn. Men det visade sig att den organisationen inte hade några lediga platser åt oss så vi var tvungna att tänka om. Det kändes jobbigt, vi hade verkligen ställt in oss på Brasilien och cancersjuka barn...
Vi började att leta vidare och uteslöt PeaceWorks då jag fick höra talas om ett slags barnhem/ internat som heter Mar Thimotheus Memorial Orphanage i Indien som Storkyrkan i Älvsbyn sponsrar. Men själva landet Indien och det barnhem/internatet matchade inte riktigt med vår projekttid som skulle vara till i slutet av April. Det är då väldigt torrt i Indien och barnen har åkt på lov så barnhem/internatet står då tomt. Dessutom berättade en kvinna jag talade med att prästen där var skeptisk mot att ha unga volontärer, för att de tidigare haft volontärflickor där som startat romanser med deras pojkar.
Det var då jag bestämde mig för att åka till Filippinerna och volontärarbeta för Akap Bata med eller utan någon. Men Amanda och Cecilia bestämde sig för att åka med och det är jag väldigt glad över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar