I fredags kom en man vid namn Håkan till oss i skolan. Han skulle berätta om sitt arbete i Filippinerna och om en organisation som heter ECPAT trodde vi.
Men det var så mycket mer än bara det. Jag har vanligtvis väldigt många frågor men efter en halvdag med Håkan var det bara slut, jag är så nöjd med det mötet och så glad över att han ville komma till vår skola.
Denna man med familj hade bott i ett hus precis bredvid det vi kommer att bo i. Han kände igen bilden på huset jag lagt upp på min blogg och kom till skolan med sin dator och visade en bild på samma hus som var taget för 10 år sedan. Kändes lite galet! Vi kommer bo granne med en god vän till honom och dess familj.
Skillnaden på det han berättade och andra föreläsare är att de ofta har berättat jag kom dit, sedan gjorde jag det och sedan det …..Men han hade bott i Filippinerna i fyra år och berättade en massa om landet och kulturen, folket. Han hade även läst våra bloggar och skrivit upp punkter som han fastnat för. Alla mina funderingar och frågetecken!
Där vi kommer bo finns det endast 6 stycken hus som ser ut på det viset i närheten St: Lukes Extension Hospital som ska vara det bästa sjukhuset. Han berättade att det faktiskt finns en bakery shop där man kan handla mörkt bröd! Att det inte är en subdivision vi bor i med grindar men att det ändå ligger lite för sig självt. ”I en oas”. Han berättade att han tyckte att huset vi skulle bo i var helt perfekta, inte lyxiga utan bara alldeles perfekta. Efter föreläsningens tid satt vi vid hans dator och tittade på satellitbilder, zoomade in och fick varenda väg förklarad och massa platser utpekade, vart man handlar billiga skor, vart de har fiskmarknaden, glassfabriken, köpcentrum, slumområdena vid floden mm. Så nu känns det som att jag kan hela området utantill fastän jag inte varit där.
Vi fick även se bilder på människor som bygger sina hus under en broar. De heter för något speciellt, de som bosätter sig där det är ledigt. Kommer inte ihåg namnet.
”Människorna i Filippinerna kan vara hur fattiga som helst men har ändå stolthet”.
”Är man gäst åt någon i en by är man hela byns gäst, det skulle vara en vanära ifall något hände en i den byn som tex att bli rånad”.
”De som försöker råna en är oftast inte ute för att skada en.”
”Risken för att bli skadad är större för att man skulle hamna iväg för något annat, tex ett rån vid en bank.”
”Det är vapen överallt, från att du går från en jeepney till huset så kommer du passera minst 7 stycken med vapen”
Vi kommer troligtvis utsättas för mutningar... ”Polisen har väldigt dåligt betalt och vilar bakom hörn som krokodiler vi lunchtid för att de är hungriga.”
Sedan pratade vi om trovärdighet, vi är ju inte där på semester. Vi vill förstå hur de lever, man får se sig omkring och kolla hur grannarna gör. Ingen fråga är dum. Vi ska ta lokalbussen och inte åka taxi överallt med luftkonditionering.
”Ska man gå över en gata som inte har ett övergångsställe ska man bara titta rakt fram och sträcka ut handen och göra stopp tecken, annars ser förarna att du ser dem och de tycker att det är du som ska akta dig”
”Man ska alltid kalla prästerna för Father och pastorerna för Pastor men om man inte vet skillnaden på dem så ska man kalla de alla för Father..”
Man ska tänka på hur man uttrycker sig. ”Barn är inte prostituerade, de prostitueras.”
”Man ska markera vad som inte är acceptabelt för en själv”.
Vi måste bjuda på oss själva, det förväntas av oss att vi ska ha en sång och en dans att visa upp.
Vissa saker kan man inte läsa sig till, tack för en jätte bra fredag! Det var även givande för de andra volontärerna som inte ska åka till Filippinerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar