Fritids

Kyrkans dag

Bbq

Glassbuffé

Skola

Casa lardo menino

Pinhão

Åt något nytt till middag idag, de växer på träd och har skal på sig. Smakar som en blandning mellan mandel och potatis typ...

Buddistsikt Tempel

Här är de: Min värdsyster Gisele, min värdpappa och min värdmamma. 

Idag besökte vi fyra ett buddistiskt tempel, ungefär två timmar från där vi bor.

Men först stannade vi för att äta på ett ställe, de sa att det skulle komma in många olika sorters kött och det kändes som att maten aldrig slutade att strömma in. Det är så galet mycket mat här hela tiden! Vi åt inte upp allt, så onödigt med så mycket att slänga.. Ordet lagom verkar inte existera här, det finns väl typ bara i Sverige..?

Vi gick runt och kikade, fotograferade... 

De hade själva aldrig varit där tidigare, det var fint och fridfullt, lite små kyligt.

På vägen hem fick vi punka på bilen, det tyckte jag var lite kul haha inte kul, bara en ny upplevelse... Jag har aldrig tidigare suttit en bil som fått punka vad jag vet. Och det va lite spännande att kolla på när pappan bytte hjul, jag har aldrig vetat om att det finns ett utrymme för ett hjul i bilens baklucka. Det gick väldigt snabbt och smidigt. 

Revolucao farroupilha

Fritidshem och förskola

Chimarrão och baciller.

Chimarrao är som ett te fast gjort på malet träd och finns i olika sorter.

Det är något som det dricks mängder av södra Brasilien, stora som små. De dricker det ur något som liknar en specialformad kruka med något som liknar ett stålsugrör med sil. Vissa dekorerar sina drycker. Koppen/krukan är full av chimarrao.

Chimarrao är något som man delar på, det går till så att man fyller den med varmvatten och dricker upp, sedan skickar man den vidare till en annan person som fyller den med vatten. Oftast har de stora termosar vid sidan, det finns tom special designade bord för att placera en chimarrao och en termos på.

Detta har jag sett på flera olika platser, de skickades runt på mötesplatsen för gifta par då över 20 stycken delade på 3 stycken chimarrao. I klassrum och på andra möten, dom delar de med människor de aldrig tidigare mött.

Jag har bacillskräck! Jag vet inte hur extremt det faktiskt är men det är ganska sällan jag behöver tänka på det i Sverige för att vi inte delar på saker på samma sätt. Jag tycker det är så ohygieniskt, en smittofälla? Baciller!  

Och alla dessa kindpussar efter varandra det gör mig helt galen ibland, tanterna pussar på mig som om jag vore deras lilla barn, en efter en efter varandra, som lager på lager av baciller och kladd... Men jag kämpar med det och ler mitt finaste leende för det är sällan jag kommer undan. 

Min födelsedag

Jag och Anna åkte till skolan… Där iakttog vi en musiklärare som övade med en elev. Läraren coachade eleven i hur man skulle spela bas på olika sätt. När vi sedan gick ner blev jag överraskad med tårta, en cocos och choklad tårta! Så himla god, jag älskar cocos! Och brigadeiros… Där var Valeria, Carlos, Vivi, Gisele, min värdmamma, några från kontoret och en lillebror till några vänner jag följt med på middag hos tidigare. Jag visste inte hur jag skulle reagera, jag blev lite i chocktillstånd eftersom vi hade planerat att vi skulle fira mig på kvällen.

Sedan åkte vi hem och lunchade, vilade lite för att vi planerade att vara ute att dansa under natten. Det var bestämt att jag och Anna skulle baka en kaka på svenskt vis och vi trodde att vi skulle fira min födelsedag i huset men två timmar innan firandet skulle börja då vi sagt kl.20:00 får vi reda på att vi ska på middag hos några vänner till familjen och att vi ska ta med kakan. Det där med språket och att ha koll på läget, det känns sällan som att jag har någon koll alls, det funkar för att jag sällan är stressad här men jag har ingen om ifall det är för att jag inte förstår eller om det är för att de ändrar sig i sista minuten. Det är kanske en kombination av både delarna…

Det blev en kladdkaka, som låg i ugnen för länge för att vår värdmamma glömde ta ut den i tid. Den var fortfarande god men inte kladdig.

Middagen hos de andra var trevlig, jag gillar samlingen av människor i olika åldrar som umgås varandra… 

Sedan åkte vi till ett ställe Valeria hade tipsat oss, där spelades det liveband musik, en i bandet jobbade på skolan. Där dansade vi loss till samba rytmer. Jag och Anna visade även hur man buggade. Äntligen levererade Brasilien lite samba musik! 

Barnhem institution

Institution

Tidning och radio

Lori

Idag fick jag träffa Lori som egentligen skulle ha varit min värdmamma under denna period. I kyrkan har vi bett för henne, hon mår mycket bättre nu mentalt än samma dag som hon fick beskedet hudcancer. Pigg och glad är hon, pratar ingen engelska men tyska och portugisiska.

Värdfamiljen Sipp

Jag har inte fått någon helbild på värdfamiljen vi bor hos än, det här är vår värdsyster Gisele som har fått det stora ansvaret att ta hand om oss medan vi är här. Hon studerar fysioterapi två dagar i veckan, annars är hon med oss så gott som hela tiden och kör runt oss överallt. Hon vet att jag tycker om att röra på mig och Anna har varit sjuk från söndagen till onsdag så jag har följt med henne på massa småärenden till affärer osv. Hon gör verkligen allt för att vi ska hade det bra, vi brukar åka och lämna en bil utanför hennes systers jobb och promenera hem för att jag ska kunna vandra en bit. Hon varken gillar att kolla eller spela fotboll men hon gjorde det för Anna.

Hon har tidigare bott på Irland ett år och studerade engelska där i ett halvt år. Hon är den enda i familjen som talar engelska och den engelskan är inge vidare i jämförelse med min och Annas. (Jag har aldrig ansett mig vara bra på engelska innan jag anlände Brasilien). Hon frågar inte så mycket, nickar lugnt och svarar "yes" men sedan kan det visa sig att hon inte har förstått vad man har sagt. Hon frågar inte riktigt heller när hon inte förstår, det är när vi ber henne att berätta för exempelvis sin mamma eller pappa vad vi har sagt eller när jag tittar frågande på henne som hon ber oss att upprepa det vi har sagt igen. Samtalen flödar inte riktigt i hemmet, mamman verkar jätte gärna vilja prata med det går segt då vi försökt använda Gisele som översättare. Pappan i familjen är väldigt lik min egen, han kommer hem från jobbet, sitter i soffan, när maten serveras äter han jätte snabbt och sen sätter han sig i soffan igen.

Idag hade det blivit ett missförstånd kring dagen, vi åkte till skolan men hade ingenting att göra.

Gisele var ledig och Vivian som är vår översättare har många idéer på vad hon tycker att vi ska göra medan vi är här i Novo Hamburgo.

Hon rekommenderade oss att åka till en viss gata för att kolla på skor då Novo Hamburgo tydligen ska vara en känd stat för att ha väldigt mycket skor.

Vi gick runt i både sko och klädaffärer och lunchade i en food court. Jag och Anna pratar så mycket engelska vi bara kan för att inkludera Gisele och det kändes som vi kom varandra lite närmare när vi gjorde dessa saker. När vi kom hem sa jag till Anna att jag inte tyckte att det funkade att prata via Gisele med hennes föräldrar som vi försökt tidigare så vid middagen bestämde jag mig för att köra på den lilla portugisiskan jag kunde för att prata direkt till Giseles mamma. Det gjorde att samtalen gick mycket lättare, jag tror också faktiskt att det blev lättare för Gisele att förstå vad jag pratade om också, vi kanske pratat alldeles för snabbt innan. Nu hjälpte hon till att översätta på ett annat sätt utan att jag bad om det och pappan som egentligen satt och kollade på ville också vara med i samtalet.

Innan jag åkte till Brasilien lyssnade jag på massa portugisisk musik, jag hade en låt i huvudet som heter Mayonesa av gruppen Chocolate. Föräldrarna började skratta och sa att den låten var en skam för Brasilien. 

Två shopping glada.. Vet inte vad vi tänkte idag men vi handlade bla vinterskor idag.

Omvärlden

Telefoni och internet funkar väldigt bra, wifi finns nästan överallt så god kontakt med omvärlden har vi.

Vi kunde följa hela valvakan i Sverige..

Fick ett födelsedags sms två dagar för tidigt men med ord väldigt passande i sin tid...

Vi svälter inte ihjäl...

Vi svälter absolut inte ihjäl här, varje måltid är en enorm buffé och efter varje måltid äts det efterrätt, tom i skolan!

Det äts väldigt mycket sötsaker, väldigt mycket vitt bröd, ost som inte smakar så mycket, olika sorters piroger, mycket pizza och det dricks mycket saft och läsk. Grönsaker har de mycket av. Böner som ska vara traditionellt här äter vi väldigt lite av.

(skolmaten)

(branquinho och brigadeiros)

Ännu mer dessert pizza..

Frukosten är också alltid en buffe...

Giseles mamma som är hemmafru och flyger typ fram till kylskåpet så fort vi kommer in i rummet, det känns lite lustigt när jag tänker på att vi ska bo här i en och en halv månad. Men tanken är god iallafall.

Min rumskompis Anna

Idag skulle vi ordna till det med rum.

De har en väldigt annorlunda planlösning i detta hus, i andra också för den delen. De har inga hallar där man kan hänga av sig ytterkläderna och de går runt med skor inomhus. Planlösningen är avlång men rymlig.

Vår familj bor i ett tvåvåningshus fast använder inte undervåningen. Där hade någon av Giseles mor eller far förälder bott som gått bort för ett år sedan. Nu öppnade dom upp och fixade till det så att jag och Anna kunde bo tillsammans på undervåningen, i ett större sovrum.

Jag vet inte varför men jag tycker alltid synd om folk som måste dras med mig under en längre tid. Jag är nog ganska intensiv av mig, både en morgon och kvällsmänniska som studsar omkring, någon gång efter lunch när det blir en lugn stund så förvandlas jag till en zombie. Men Anna hanterar det väääldigt bra! (Än så länge..)  

Fick grodan samma dag som jag åkte av min handledare i min hemförsamling, den symboliserar hopp. Därför har jag döpt den till Hoppet, vi tre kommer bra överens.. :)

Traditionell dans och sång

Att prata Engelska på en lekgård var som att stå med en stor godispåse i handen, barnen flockades runt mig och Vivi.

Varje år den 20 september firar de i södern en dag som heter Revolucao farroupilha. 

Staten Rio grande do sul ville bli ett land och skiljas från Brasilien, de gick inte igenom men de firar det ändå. De har en egen nationalsång, om man kan kalla det så?

Detta övades det inför med barnen. Det är väldigt viktigt att visa respekt när man sjunger den, pedagogerna på fritidshemmet jag var på sa till barnen att de skulle stå med armarna rakt och inte i kors, om barnen hade huvudbonader så skulle de tas av.

Sedan fick delta i i traditionell dans som kallas Gaucho och Chula.

Jag förvånas över hur pojkarna bjuder upp tjejerna till dans i det här landet och hur det är helt naturligt i jämförelse med Sverige. Vi hade jätte kul.

Klädstilen Gaucho.

De hade lekar då de tog tid på hur snabbt paren kunde klä på sig kläderna.

Capoeira

Brevid mig har jag Vivi som hon kallas, hon har studerat i London i 5 år, är bra på engelska och arbetar som journalist för organisationen Abefi som även bedriver detta fritidshem. Hon brukar följa med oss runt för att hjälpa till och översätta, Anna var sjuk så idag var vi själva.

Jag fick vara med på capoeira och det var hur kul som helst, jag va helt överlyckligt och gick runt och log mitt största leende under träningen medan alla andra barnen var koncentrerade och fokuserade. Det är så mycket mer än en kampsport då man jular och gör sparkar som jag tidigare trott, jag har aldrig deltagit i capoeria så grundligt tidigare. Tränaren var väldigt tydlig och deltagarna hade väldigt stor respekt för det som utövades och svävade inte ut. Capoeira är så mycket mer än bara rörelserna, vi fick spela instrumenten som man använder, klappa i takt å massa mer. 

I slutet av aktivitet skulle vi ha en typ av brottning då man bara skulle ha händer och fötter i marken och försöka få den andra att förlora fästet, det kändes som att alla barnen ville tävla mot mig för att vinna. Men det gick inte så dåligt, tränaren sa att tyckte jag hade potential för att bli duktig! :) 

Vårfest

Giseles mamma är ideell i kyrkan, tillsammans med en kvinnogrupp på äldre pensionerade damer arrangerade de en fest för att välkomna våren. 

De har bakat och lagat mat i flera dagar och hade dekorerat jätte fint.