Värdfamilj

Fram tills nu har vi besökt en massa olika ställen, jag har längtat och varit nervös till dagen då jag skulle få träffa min värdfamilj. Jag fick ett papper för någon dag sedan med information men jag förstod inte vad som stod och det sades att vi skulle gå igenom det senare. Idag i väntan på min värdfamilj fick jag hjälp att översätta papperet. Det var en kvinna som skulle ta emot mig vid namn Lori, det stod att hon har två söner runt 40 års ålder, så jag fick en bild av att hon skulle vara äldre. Nedan var det kryssfrågor, hon hade kryssat i att hon önskade en flicka, rökfri och att hon inte hade några husdjur, att hon erbjöd mig eget rum. Och utifrån mitt personliga brev hade hon idéer på aktiviteter hon skulle ta mig på. I väntan på att hon skulle hämta mig fick jag reda på att hon tidigare undersökt hudförändringar hos doktorn och idag hade hon fått beskedet att det var elakartad hudcancer, vilket de ville att jag skulle veta men det sades att hon fortfarande skulle hämta mig. Vi kom till skolan vid klockan 11 tiden där vi satt och väntade, vid 16:30 kom Annas värdfamilj och hämtade henne. Lori skulle komma en timme senare, personal började röra sig hemåt och Carlos som är vår kontaktperson här, projektansvarig för ABEFI samt präst sa att jag kunde följa med honom hem, han bor precis vid skolan. Carlos pratar endast portugisiska och är gift med rektorn på skolan Valeria, som talar tyska och förstår Engelska men sällan pratar det. Efter en halvtimme rullade Carlos in min resväska i huset som hade legat i hans bagagelucka hela dagen. Valeria sa: ”Här har vi ett rum till dig, imorgon får du en ny familj och om det inte finns någon finns det rum här.” De har två söner i min ålder som bor på andra orter och Valeria började möblera om, hon frågade om hon skulle tömma garderoben så att jag kunde fylla den med kläder och körde in nattduksbord samt började bädda. Jag tyckte att hon skulle ta det lugnt och ville inte vara till besvär.

Sedan kom hon och frågade: ”Do you want some dinner? I googled it!” Sedan satt vi och åt varma mackor i deras kök och tog oss fram på det gemensamma språken vi kunde.