Världen ur mitt perspektiv: Värdfamiljen Sipp

Jag har inte fått någon helbild på värdfamiljen vi bor hos än, det här är vår värdsyster Gisele som har fått det stora ansvaret att ta hand om oss medan vi är här. Hon studerar fysioterapi två dagar i veckan, annars är hon med oss så gott som hela tiden och kör runt oss överallt. Hon vet att jag tycker om att röra på mig och Anna har varit sjuk från söndagen till onsdag så jag har följt med henne på massa småärenden till affärer osv. Hon gör verkligen allt för att vi ska hade det bra, vi brukar åka och lämna en bil utanför hennes systers jobb och promenera hem för att jag ska kunna vandra en bit. Hon varken gillar att kolla eller spela fotboll men hon gjorde det för Anna.

Hon har tidigare bott på Irland ett år och studerade engelska där i ett halvt år. Hon är den enda i familjen som talar engelska och den engelskan är inge vidare i jämförelse med min och Annas. (Jag har aldrig ansett mig vara bra på engelska innan jag anlände Brasilien). Hon frågar inte så mycket, nickar lugnt och svarar "yes" men sedan kan det visa sig att hon inte har förstått vad man har sagt. Hon frågar inte riktigt heller när hon inte förstår, det är när vi ber henne att berätta för exempelvis sin mamma eller pappa vad vi har sagt eller när jag tittar frågande på henne som hon ber oss att upprepa det vi har sagt igen. Samtalen flödar inte riktigt i hemmet, mamman verkar jätte gärna vilja prata med det går segt då vi försökt använda Gisele som översättare. Pappan i familjen är väldigt lik min egen, han kommer hem från jobbet, sitter i soffan, när maten serveras äter han jätte snabbt och sen sätter han sig i soffan igen.

Idag hade det blivit ett missförstånd kring dagen, vi åkte till skolan men hade ingenting att göra.

Gisele var ledig och Vivian som är vår översättare har många idéer på vad hon tycker att vi ska göra medan vi är här i Novo Hamburgo.

Hon rekommenderade oss att åka till en viss gata för att kolla på skor då Novo Hamburgo tydligen ska vara en känd stat för att ha väldigt mycket skor.

Vi gick runt i både sko och klädaffärer och lunchade i en food court. Jag och Anna pratar så mycket engelska vi bara kan för att inkludera Gisele och det kändes som vi kom varandra lite närmare när vi gjorde dessa saker. När vi kom hem sa jag till Anna att jag inte tyckte att det funkade att prata via Gisele med hennes föräldrar som vi försökt tidigare så vid middagen bestämde jag mig för att köra på den lilla portugisiskan jag kunde för att prata direkt till Giseles mamma. Det gjorde att samtalen gick mycket lättare, jag tror också faktiskt att det blev lättare för Gisele att förstå vad jag pratade om också, vi kanske pratat alldeles för snabbt innan. Nu hjälpte hon till att översätta på ett annat sätt utan att jag bad om det och pappan som egentligen satt och kollade på ville också vara med i samtalet.

Innan jag åkte till Brasilien lyssnade jag på massa portugisisk musik, jag hade en låt i huvudet som heter Mayonesa av gruppen Chocolate. Föräldrarna började skratta och sa att den låten var en skam för Brasilien.