Det är och blir inte alltid som man tänkt sig.

Min bild av Brasilien baserad på musik och dans jag gillar samt tre tragiska filmer jag sett som utspelar sig i Rio de Janeiro har snabbt suddats ut. Här spelas ingen samba, jag har inte sett en massa vapen och drogpåverkade människor, jag har inte blivit rånad och jag har inte sett någon strand! Södra Brasilien känns väldigt västerländskt och det liknar Sverige på många sätt, hittills har vi mest pratat Engelska och fått allt vi velat säga översatt. Här har de sina egna traditioner, dricker mängder av Chimarrao (malet träd te?) som de endast dricker i denna stat och de lyssnar på en musikstil som heter Gausho.

Det bor väldigt många med tyskt ursprung i Novo Hamburgo området så många äldre pratar tyska. Både Valeria, Carlos och Annas värdfamilj har tyskt ursprung. (Jag skriver Annas värdfamilj för att jag inte uppfattat deras namn fast från och med nu är det min också) De består av en mamma och pappa sm vi kallar mai och pai, Gisele och Giseles syster Keli.

Det här är huset vi bor i, Gisele (värdsystern) sa att jag skulle dela rum med henne första natten men att det sen skulle förändras. Annas rum är litet, det är fullt med hennes säng och resväska öppen.