1 Feb Tisdag

Vi tog en jeepney 10 minuter ifrån oss och mötte upp Lilay och hennes vän som också är volontärer för Akap Bata.

Det tog oss två timmar att komma fram till San Roque och när vi kom in där på små gatorna förstod vi att det måste ha varit svårt för brandkåren att komma fram. Först hälsade vi på en förskolelärare för Akap Bata som vi kallar Mam Mary. Sedan gick vi in på skolområdet där 350 familjer evakuerats, det var fullt med folk på skolgården . Vi pratade med skolans rektor som inte riktigt verkade vänta oss vad jag förstod. Vi hade fått höra att vi skulle få räkna saknade människor eller skriva upp alla barn men så var det inte. Informationen om hur situationen var verkade inte ha kommit fram till Akap Bata iaf.

Sahar sag det ut fran utsidan...

Sedan bestämdes det att vi skulle få leka med barnen; “jätte kul” tänkte jag men faktiskt inte alls vad vi var beredda på. De frågade hur många barn vi ville leka med men vi visste inte vad vi skulle säga, för vi visste inte om vi skulle vara i en grupp, jag, A och C eller 3 olika. Så Lilay frågade: 15- 20? Vi gick ut och barnen samlades och satte sig ner i kanske 5 långa led, det var säkert runt 70 barn och hela tiden kom fler och satte sig. Lilay förklarade att vi var från Sverige och inte kunde Tagalog och att hon visste att barnen inte kunde så mycket Engelska men att vi inte heller kunde så mycket Engelska men vi skulle leka ändå. Barnen hurrade sedan frågade hon dem hur de reagerade när deras hus brann upp och 4 av dem svarade: “Vi grät” Det kändes som att jag ville försvinna under jorden då, att jag hade upplevt tillräckligt fastän det inte ens hade börjat.

Barnen ställde sig upp och jag tyckte det kändes svårt att leka 90? Barn i en grupp så jag sa väldigt stressad: Vi delar upp oss och leker hunden och benet! C och A visste inte hur man lekte den leken så jag gav dem snabba instruktioner och sedan tog vi vad vi fick tag på som kunde vara ett hundben. Mitt hundben var en läppsyl. Och sedan skulle jag förklara med min knaggliga Taglish men de förstod efter att jag hade visat dem. Efter ett tag kändes det som att alla hade fått hålla i benet och att leken höll på att urarta för att de hade börjat skicka runt benet bakom varandras ryggar så då var det dags för en ny lek.

Och eftersom vi redan satt på marken tyckte jag vi kunde fortsätta med det. Så jag tog en svensk rörelsesång och översatte rörelseorden till Engelska å så hjälpte barnen mig att översätta den till Tagalog, det gick också väldigt bra tills det kändes som att vi skulle byta lek igen och då stod det helt stilla i mitt huvud. Jag fråga om de kunde några leker, och först lärde de mig en, sedan en till, och sedan ännu en till. De var ett par lite äldre tjejer som ledde gruppen och jag hakade bara på. Alla lekar var i sång, ramsor och dans. De danstävlar mot varandra i olika steg, rimmar om olika artister och härmar dem. Alla gick in i ringen dansade och verkligen tog för sig, killar och tjejer från 13 - 4 år, man skulle dansa på ett visste sätt när de sa en speciell sak, det fattade inte jag men det va kul ändå. Plösligt kände jag mig väldigt hemma på något vis, som att jag fått min dans spralliga sida från Filippinerna fast ändå inte. Sedan lärde jag de små grodorna fast på sex ord: små grodorna, inga öron, inga svansar. Och sedan bytte vi ut grodan mot en massa andra djur. Skit kul!! Sedan huvud axlar knä och tå, fast deras version.

Vi leker hunden och benet

En lek de larde mig

Sedan hade tiden sprungit iväg och det var dags för oss att ge sig av, men först skulle vi ta bilder.

En fråga: Vad är det som är så kul med att slänga sig i hög på varandra? Inte 5 stycken utan typ 15? Snubblar en, snubblar 5 stycken andra från flera olika håll och bara råkar snubbla på de som redan har snubblat. När vi skulle ta ett fotografi tryckte sig alla ungarna närmare mig och snubblade på varandra, de andra slängde sig över. Jag såg en väldigt liten pojke längst under precis framför mig med typ 5 stycken över sin underkropp och jag trodde att de skulle resa sig upp och att han skulle kunna ta sig loss. Men då kom ytterligare en, slängde sig på hans överdel och tryckte sin arm emot hans hals. Jag fick panik och slet upp honom och han försvann gråtandes bland alla människor.

Fick det pa bild!~!

Bortsett från det var vi alla väldigt nöjda med dagen och bestämde oss för att komma tillbaka nästa dag. Jag och C var riktigt smutsiga om benen men riktigt stolta. VI HADE LEEEKT! När vi kom hem planerade vi en massa lekar för nästa dag och planerade vilka leksaker vi skulle ta med av alla våra donationer.