Området, dag 1

Vi vaknade vid halv 1 tiden, väldigt hungriga. Så vi gick till Jollibee igen, på huvudgatan 3 minuter ifrån oss. Det är både McDonalds, Pizza Hut och Burger King där men vi fortsätter stötta det lokala.  Folk pratar Tagalog med mig här, jag är inte alls van vid att folk tar mig för filippinska men jag klarar mig ganska bra på språket även om de pratar väldigt snabbt. Kanske är det för att jag går runt och försöker se ut som att jag kan hela stället fast jag egentligen är helt vilse, vi alla är helt vilsna men anledningen till att jag inte vill gå runt och se vilse ut är för jag tror att vi lättare kan bli rånade då.

Sedan promenerade vi lite och hittade ett köpcenter i närheten som heter Waltermart, där handlade vi lite grejer. A och C är riktigt modiga, duktiga och öppna för att pröva nya saker som sur mango och en söt grej som heter Taho. På gatan var det 3 pojkar som sprang runt och sträckte händerna efter oss. Det blir påtagligt på ett helt annat sätt när man förstår vad det är de säger… “Snälla du, ge mig dina mynt så jag kan köpa något att äta?” Helt smutsiga var de, jag undrar varför de är så smutsiga. Om de är för att de inte har något hem där de kan tvätta sig, om de blir så smutsiga varje dag av alla avgaser eller om det faktiskt är ett sätt att dra till sig mer pengar på. Vi stod då precis bredvid två kärror, en med frukt och en annat typ fiskbollar å ägg så jag frågade vad han ville ha. Det kändes inte som att han egentligen ville ha någonting men tillslut pekade han ut en ananas.

Vi gick hem och lämnade våra grejer, utanför oss har vi en gammal grekisk teater där barn leker. Efter oss ropade de :Hello maganda, maganda, maganda maganda hello och så skrattar de en massa. Det låter faktiskt riktigt retsamma när det gör det. A frågade mig vad det var de sa; och jag svarade “De ropar vacker efter oss”  Men vi är helt överens om att de låter som att de retas, i retvisor.