21 feb

Vi tre åkte till T Lyne där A skulle stanna, C skulle vara på Porokdose med T Cherry och jag skulle bli hämtad av en ny lärare som heter Maris, hon har sin förskola i ett område som heter Lower Jasmin.

C följde med mig och T Maris, hos henne var det bara en lektion från klockan 13 så vi var med hos T Cherry också. När vi kom till Porokdose stod de och hamrade ihop en bänk som hade gått sönder. C hade handlar kritor och vi gjorde en hopp hage utanför. Barnen hoppade vilt och hade otroligt kul precis innan lektionen började, det gjorde att de hade rätt svårt att varva ner när det väl var dags.

Det är väldigt vilt och rörigt i Porokdose, barnen springer in och ut ur det som är deras klassrum, går hem och hämtar material, springer hem och kissar, springer iväg och handlar kex… Men det är väldigt kul, dessa barn är väldigt uppmärksamhets sökande. Pojken som stått och lutat sig mot mig de två senaste dagarna där anser typ att han har monopol på mig och det funkar inte helt. Det röriga har gjort att man kommit barnen närmare på något vis, tror faktiskt de mer ser oss som lekkamrater än lärare.

Efter lunch åkte vi till T Maris i Lower Jasmin. Hon har skolan i sitt hem och där finns material, dock finns ingen el, väldigt mörkt, små hål till fönster. Jag förstår inte hur man kan undervisa på det sättet i mörkret, då kan man väl lika gärna undervisa utomhus? Husen där är byggda på en viss höjd och under de smala gatorna som inte är av cement överallt är det en avloppskanal där allt rinner… T Maris hade en grupp på 10 barn, de var väldigt lugna. Jag tror det faktiskt har att göra med vem som är läraren. Under hela lektionen sa inte T Maris en sak som de sagt på alla de andra ställena om och om igen. Ordet: Ano? Betyder: Vadå? Om barnen inte räknar alfabetet eller räknar, svarar tillräckligt högt och tydligt så har lärarna alltid sagt det tills barnen skrikit svaret tydligt så att de hör att alla är med. Hon är även den första människan jag hört säga till barn här på hela min vistelse: “Här slåss vi inte.” De andra har knappt reagerat eller bara sagt: “Det räcker nu.” T Maris sa till en börja att alla skulle skriva sina namn och då var det en pojke som inte kunde skriva sitt, stolarna va för få, så ett par barn log på en träskiva på golvet och skrev. Denna pojke verkade lite yngre, jag tog honom i knät och skrev hans namn, sedan fick han skriva efter. Sedan skulle vi skriva ner hela alfabetet och han satt kvar i mitt knä, väldigt fokuserad men verkade inte alls ha någon kontroll över vart hans penna gick. Det blev väldigt varmt i det lilla mörka rummet med så många barn och utan någon elektricitet till fläkten som satt i taket, samt den lilla pojken i knät. Jag tror aldrig jag tyckt att ett alfabetet tagit så lång tid att skriva! Denna pojke bjöd mig på godis sedan gick vi utanför och lekte, han låtsades vara en liten hund och jag låtsades kasta honom i avloppskanalen hehe.

Fler barn som var färdiga med en annan uppgift kom ut och lekte men denna pojke hade inte gjort färdigt sin, man skulle fylla i olika bilder och T Maris tyckte jag skulle hjälpa honom. Men han var inte alls sugen på att fylla i några bilder och började måla en hel brun, sedan passade det inte honom att jag sa till honom att saker skulle vara i en annan färg eller att han inte skulle springa iväg och leka. Då blev han väldigt sur på mig, tillbaka kom han med två stora gladbitar som han plockat och visade mig att han hade kunnat kasta dom på mig ifall han ville. Jag behövde inte reagera på det för hans klasskompisar sa till honom och tog dom ifrån honom. Det var han inte heller speciellt glad över, han började säga ord som jag tycker barn inte borde kunna. Sedan tog han stora cementstenar och började kasta dom i avloppskanalen. Det fanns vuxna där men de sa inte till och T Maris var upptagen med att rätta en massa uppgifter. Jag tror att en del skulle anse att denna pojke hade förlorat repsekten för mig som lärare för att jag lekt med honom och han sedan betett sig som han gjorde. Men för mig är han just bara ett barn och jag tycker att människor ska visa känslor, det är helt okej att ett barn visar sig vara argt eller frustrerat även framför en vuxen. Pojken lugnade ner sig sedan och fortsatte att leka på ett trevligare vis.

Mot slutet av dagen var det två barn som tävlade om vem som kunde göra flest saker precis över kanalen, det slutade med att en av pojkarna ramlade i. Exakt där den andra pojken dessutom kastat de stora stenarna. Den vuxna som såg reagerade inte, inte T Maris heller fast alla barnen ropade på henne. Jag undrar vad det är med människors reaktionsförmåga! Pojken såg väldigt chockad ut, var helt blöt och smutsig, jag undrar hur ont det fallet gjorde! Jag drog upp honom ur det riktigt djupa diket eller vad man ska kalla det. Det enda T Maris var: “Tvätta dig med tvål.” Vart är människors reaktion?

Det var här han ramlade och man kan tom med se stenarna i vattnet under!