Alla var vakna, det är ett gäng morgonpigga människor. Frukost frågar min morbrors fru sedan säger hon, nej juste du äter ju inte ris till frukost. Jag hade ju tänkt att anpassa mig så mycket till kulturen jag bara kunde gentemot förra gången men inte ris halv 8 på morgonen.
Plötsligt står någon i dörren och säger; ”Det är ju du”. Vad sägs om ett hej tänker jag. Men svarar istället: “Ja, det är jag”. Då han säger: Jag är din mormors yngsta bror, det är 10 år sedan sist.
Jag tycker verkligen att hälsningarna här känns halvt otrevliga och o-ordentliga. Jag kanske borde gå fram och låta alla äldre välsigna mig nästa gång och se om det känns bättre. I will try it!
C fortsatte sova medans vi andra gick till marknaden. Jag gillar verkligen marknaden där. Den är alldeles lagom stor och jag hittar på den!
Sedan var jag ute och lekte med små kusinerna, de lärde mig en ny lek som heter 21 med ett långt gummisnöre.
Mormor ville gå i kyrkan och hon tyckte det va väldigt viktigt att C skulle med, hon hade gått runt i hela området och berättat att jag var här och hade en kompis med mig som var stor och vit!
C och mormor gick armkrok till kyrkan och mormor pratade om att C var hennes barnbarn och att C va president, såklart även Guds barn… C gick där och såg världsvan ut.
Vi hade missat morgon mässan men gick det ändå, det verkade som om de höll på att avsluta något dop där. Skillnaden från kyrkorna i Sverige och den här/ många i Filippinerna är att man kan ta i allt. Man ska ta i statyerna och be. Min mormor tog i allt och pratade med alla.
Sedan åkte jag och C till Cubao och mötte upp A som vågade ta sig dit helt själv. Modig, stor flicka! Vi va på bio och såg filmen 127 hours. Den va speciell.
Jag läste hur du kände dig. Skriv lite om C i den här speciella dagen! Om hur det känns att var med presidentensfru och... Skojar bara!
SvaraRaderaGood explanation of your thoughts and feelings. Good story writing! Bra jobbat!