fredag 18 februari 2011

Tors 17, ny förskola

Vi åt frukost på jollybee. Sedan åkte vi till T Lyne, A stannade kvar där. Vi alla vill känna oss engagerade och effektiva till max men det känns svårt när man är så många på en och samma plats. Det känns jobbigt att byta förskola för två dagar när man sen ska börja på en ny nästa måndag igen. Jag och C blev hämtade av T Cherry, mindre bra på engelska eller bara mer bekväm i Tagalog? Jag tänkte inte vara någon översättare och låtsades förstå ännu mindre än vad jag gjorde. Och då fick hon leta lite i sitt huvud och kunde sedan lite bättre Engelska! Vet inte om jag skrivit det men så som jag skriver så kanske det verkar som att jag förstår allt. Men det gör jag inte, jag är usel på grammatik och mitt språk är så att jag kan ta mig till olika ställen och säga vad jag vill. Som en 4 åring?

Vi åkte jeepney i 2 minuter och gick in bland husen, såg den lilla skolan och en plan lek yta utanför och såklart en basketkorg. Det såg ut precis som i Pasig fast med annorlunda omgivning och mindre. Inte i ett kapell men nästan bara tak och sedan ett regnskydd som vägg för att skugga solen.

Sedan gick vi på en rundvisning och fick se vart föräldrarna till Akap Bata barnen arbetade. Det var stora ytor med grindar för där människor sorterade alla sorters skräp. Stanken var obeskrivlig, jag trodde döda djur var den värsta stanken jag visste men det här va värre. Jag såg hur T Cherry och hennes vän som visade oss runt stod med öppna munnar för att de inte ville andas in stanken genom näsan. Men jag ville inte andas in det genom munnen heller, jag vände mig mot bilvägen som de kom lätta vindpustar ifrån och sedan stora lastbilar och jeepneys med massa avgaser, hemskt men ändå 15 gånger bättre. Precis när vi skulle gå kom en man till oss med presenter han skapat av material från soptippen. Två stora Sprite petflaskor som han hade gjort till dekorationsträd. Min mage höll på att vändas ut och in av stanken, jag fick en kväljning och tog ett par raska steg där ifrån.




Sedan pratade vi med en man i sitt hus, säkert områdes ansvarig/rektorn. Jag är så trött på att träffa ny områdesansvariga överallt, det känns inte meningsfullt för mig när jag vill spendera tiden med barnen och jag bara blir där i en eller två dagar. Det är så jag känner, jag tror dock inte dom förstår hur många områdes ansvariga vi träffar. Eller så är det jag som inte förstår någonting…


Sedan var klockan 10 och lektionen började, 16 barn på 18 kvm? Som min lägenhet i Stockholm, som jag går och gnäller om. De fyra väggarna i kylan när man bara sitter inne, det är inte samma sak. But still I felt stupid. Fattar inte vad det är för blandning av känslor jag går runt med, jag är trött på grejer, känner mig korkad, irriterad på alldeles för många saker, vilket får mig att känna mig oförskämd och mindre trevlig. Jag tror inte att folk märker det så mycket på mig men det känns verkligen! Jag kanske borde sluta ta att känna efter.


Idag kände jag mig väldigt kall, orkade jag fästa mig hos barn som jag bara skulle vara hos denna dag och den efter? Om någon stannar här så blir det C för att jag är den som kan tagalog och borde ha lättast för att hamna “överallt”. Men dessa barn var riktigt kontakt sökande, jag hade bara tittat på dem och hjälpt två med stavning och plötsligt så stod tre barn och knuffades om vem som skulle hålla min arm. Buhuuuu å det är jag som kommer få stanna på nästa ställe! Hur det nu än blir, folk kanske tror att man blir glad för att få uppleva så mycket olika platser men det är riktigt tröttsamt för hjärnan när man dessutom känner att man vill stanna på ett ställe.

1 kommentar:

  1. you are going through lots of things which are new for you. If you had experienced them one at a time, just like people living there, then it would not be as difficult as it is now. Think if you were born there, you get to know the world as you see it there. Your world would not be as big as it is now, as well as your expectation of life.
    MVH
    ...

    SvaraRadera