Lärarna som undervisar för Akap Bata får ingen lön men de samarbetar med sin Brgy och får vad människor i bostadsområdet kan ge. Vi gick till en förskola där en lärare undervisade i sitt hus, hon hade delat upp det i två och skärmat av en del med kök och säng och i den andra delen var det 8 små bänkar och en stor svart skrivtavla. Affischer var uppsatta runt om på väggarna, siffror, bokstäver och veckodagar. Även om det var väldigt litet gjorde det mig väldigt glad att se detta gentemot vad som fanns i Pasig.
Problemen i detta område är bränder och floden som ligger intill, tidigare när det har varit regnsäsong så har floden stigit så att det blivit översvämning och folk har evakuerats och behövt bygga om sina hem på nytt.
Det bor 60 tusen människor här och regeringen vill plöja hela området, de vill bygga hotell och annat. Men de har inte bestämt när de ska kasta ut alla än. Regeringen säger att människor måste flytta därifrån för att de bor i ett riskzon område. Någonting om att marken är under havs nivå så att det därför inte är säkert att bo där. Vad de erbjuder folket att flytta till ett ställe alla andra människor utom regeringen kallar dödszon. Där spränger de, letar mineraler och i närheten är det en stor soptipp där allt dumpas. Mannen som berättade detta var väldigt glad över att ha några som lyssnade på honom, och han samtalade med C länge.
Vi lagade Lugaw (en ris soppa) och lekte sedan med barnen. Lärarna i området vill att vi ska vara här till förskolans slut men vi är redan schemalagda på en massa andra ställen.
Gatorna i detta område får mig att tänka på allt som ligger kvar i Afghanistan efter kriget. Det ligger inte en massa stridsvagnar överallt men allt bara ligger. Stora cementklossar överallt av gamla förstörda hus, mitt på vägarna.
Ingen värde till folket! Har du lyssnat på någon på regeringens sida? Om nej, gör det! You can never be a good judge by listening to one party only!
SvaraRadera