Efter att inte ha varit i Stockholm så mycket den senaste tiden så har jag börjat lägga märke till saker som jag inte tidigare tänkt på. Det är ett sånt tempo och så mycket folk! Självklart känner jag att det är lugnare i Älvsbyn men jag har aldrig tänkt på vad tempot ger för effekter.
På en och samma dag utomhus i Stockholm så lägger jag en extra tanke på...
Kvinnan i 50 års åldern, uteliggare som står och skakar sin McDonalds mugg med mynt. Hon har stått och gått runt i samma område i minst två år nu…
Överallt står det någon påtänd människa, denna dag en ung som såg ut att få ett nervsammanbrott närsomhelst. En annan med något som inte var en cigarett i munnen.
Musikanterna som spelar i tunnelbana vagnarna, de spelade Lambada och för en gångs skull tyckte jag det va trevligt. Men det skapade en viss irritation hos människor som pratade i telefon och hade musik i öronen eller pratade med någon annan.
När jag skulle upp för rulltrappan mot utgången va det någon bakom mig som ville förbi, hon hade tydligen sagt ursäkta utan att jag hört och blev så irriterad att när hon väl kunde komma förbi mig så armbågade hon mig med flit. Jag tittade på henne med ett frågande leende för att jag trodde det va min kompis som jag gick med. Men denna dam gav mig en väldigt lång irriterad blick. Min kompis som sett det hela sprang fram till mig och skrattade. Det är ju nästan roligt hur folk kan bli arga!
Folk blir verkligen irriterade av att vara stressade. Själv är jag också alltid i sista minuten men inte är jag irriterad för det. Såna borde ta en tidigare tunnelbana. Men de har också en speciell attityd, man kan inte gå runt att le och titta på någon samtidigt utan att man ska känna denna person eller uppfattas korkad.
Och när jag skulle bära min tunga resväska upp för en trappa erbjuder sig mannen som jag aldrig trodde skulle göra det. Han som sitter och spelar sin gitarr och vrålsjunger så hemskt. Jag ryggade tillbaka, mig fick han inte hjälpa.
Jag hade super kul min sista kväll i Stockholm med mina vänner iaf, det var många som dök upp bara för att säga hejdå. Egentligen kommer jag inte att vara borta längre än när jag är i Älvsbyn men de verkligen stöttar mig i min funna volontär livsfilosofi :)
De gör Stockholm till en bättre plats som inte känns lika kall med de i bilden…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar