Måndag 14 Februari

Jag vaknade inte på bra humör idag! C hade blivit sjuk, jag och A åkte med Arlene till Common wealth i Quezon city, Kaularan.
Vi gick igenom en liten del av marknaden där det luktade fisk. Idag var det ett störningsmoment för mig. Det känns som att jag är trött på ganska mycket här ibland vilket gör att jag inte riktigt kan tralla runt och vara mitt glada jag som jag faktiskt trivs bäst i men jag längtar inte hem! Mungiporna kändes tunga och som att inte fisk lukten var tillräcklig för mig så gick vi igenom en basketplan och upp för en trappa där det stank urin, låg hundbajs lite utspritt och en massa skräp. Uäääh!

Vi kom upp till ett klassrum som jag tidigare skulle kallat litet men nu när jag har sett mig om tycker jag att det är ganska lagom stort. Men fortfarande fullt med elever och småbänkar. Vi blev presenterade för teacher Lyne som hade ett leende som gjorde att man inte kunde låta bli att le tillbaka. Klassrummet hade en massa med grejer, allt som de i Pasig försökt att memorera i huvudet hade de. Alfabet, Veckodagar, bilder med ord men bäst av allt enligt bortskämda egotrippade gnälliga mig, två fläktar i taket.

Barnen sa alfabetet och räknade till 100 skrikandes, jag satt längst bak och trodde att jag antingen skulle gå under jorden pga mitt dåliga humör eller hörselskada. Jag vet att en av sakerna som börjar göra mig på dåligt humör är att vi kommer vara på 4 olika förskolor på två veckor, det känns alldeles för mycket. Knyta an, lära sig namn, lära känna, släppa och gå vidare, börja om. Jag fixar det inte, vi måste ha en ändring i vårat schema, samtidigt som vi ska vara väldigt tacksamma över att alla förskolor faktiskt vill ta emot oss.

Alla hjärtans dag var det i alla fall så idag skulle alla barnen göra alla hjärtans dag kort till sina föräldrar. Det va kul att se att barnen hade material till detta. Teacher Lyne var bra på att delegera ut uppgifter åt mig och A, vi har hela tiden sysselsätta med att klippa ut hjärtan åt barnen, hjälpa dem vika. T Lyne skrev på tavlan vad om skulle stå och det hjälpte vi barnen med också. “To mom and dad, happy valentine. I love you. From: …”

En nygrupp var det klockan 10 och vi hjälpte till med detsamma ännu en gång. Sedan var det lunch. Vi handlade vårat tillbehör till riset T Lyne hade kokat och gick längre in i huset. Där bodde hon med sin familj. Det var väldigt skönt att tillsammans med en lärare inte behöva sitta ute bland folk och äta, då de presenterar en för allihop och man faktiskt ibland vill äta ifred. Speciellt för mig med mitt dåliga humör.
Djur behandlas väldigt annorlunda i detta land jämfört med Sverige. Många katter bor inte inomhus, de hade en katt inomhus som kom och strök sig mot våra ben under bordet. Och min första reaktion var LÖSS! Efter att vi ätit visade T Lyne deras andra rum, där de hade en säng, hon sa: Nästa lektion början om en timme, take a rest and sleep if you want”. Det kändes väldigt konstigt att lägga sig och sova i någon annans hus, jag låg och klappade på katten som var en ren inomhus katt, dessutom inte var rädd för att bli klappad. Sedan somnade både jag och A.

Nästa klass var likadan fast med en annan lärare men T Lyne var med ändå. Efter skolan skulle hon visa oss runt i området men sa att vi skulle vänta i någon timme tills att inte solen va så stark. 3 timmar gick och tre mammor från förskolan kom och gjorde oss sällskap. Vi gick igenom klädesmarknaden och matmarknaden. Sedan var klockan 18 och T Lyne tyckte att det var sent och att vi skulle sova över istället för att vi var trötta. Det hade vi inte alls några planer på. Hon var rädd för att skicka hem oss men lämnade oss vid Jeepneyn. Förskolan är ett gammalt “lyfta upp område projekt” Hon och hennes familj får bo där och endast betala vatten och el gentemot att de håller rent och undervisar.