Jag har börjat klättra lite på väggarna i det här huset, några golvplankor känns lösa så jag kan inte riktigt dansa som jag vill. Har redan lyckats göra hål i golvet! Jag gick till gymmet där det bara var en massa hantlar hmm…
Vi mötte upp Liliay, idag skulle de unga volontärerna för Akap bata ha ett möte. De är 46 stycken på en skola som är medlemmar i Akap Bata varav 6 stycken aktiva, idag var de 4 stycken på mötet, en av dem var Nicole.
Mötet gick bra, de planerade en matningsprogram i Taytay. Det är de själva som står för kostnaderna och de ska mätta 40-60 barns magar. Bortsett från mötet, så skämtar de väldigt mycket med varandra på ett sätt som vi i Sverige skulle kalla kränkande. Det är nästan chockande hur råa de är mot varandra, driver om varandras näsor, hur deras kroppar är byggda och aldrig tar det slut!
Vi besökte deras skola och fick en rundvisning, sedan fick vi träffa ett par andra skolkamrater till dom, alla killarna utom Nicoles bror var homosexuella. Den ena så feminin att det kändes konstigt till en början, Joey. Vi pratade om de olika systemen Sverige och Filippinerna. Det är gratis att gå i skolan i Filippinerna men allt som ingår i Sverige kostar. Uniform, böcker, pennor och annat material. Collage/ universitet finns endast i city så om man bor utanför måste man betala resa fram och tillbaka varje dag. Bor man långt bort så har man inte tid eller råd att åka hem och äta så då måste man ha pengar till det också. Det är inte konstigt att människorna i provinsen förblir kvar där de är…
Vi berättade om Sveriges system och såg hur mycket de önskade att Filippinerna också kunde vara så, vi pratade en del om korruption. Vad fattigdom får människor att göra. Att vissa bara äter ett mål om dagen… Joey var riktigt berörande i sitt berättande om Filippinerna och sa även; “I wish I was in your shoes”
Plötsligt ställer man sig frågan vad det egentligen är man går och gnäller om, problemen förflyttas till en helt annan nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar