A mådde inte så bra så jag och C åkte in till teatern själva. Vi visste inte vad den skulle handla om men såg en kinesisk drake innan vi gick in på förställningen. Jag var rädd för att vi skulle kolla på en teater på kinesiskt språk. Men den handlade om 4 kinesiska flickor/vänner som var uppväxta i Amerika samt deras familjer två generationer tillbaks. Hur det var i kina, hur det va i America, hur föräldrarna uppfostrat sina barn, vad Amerikanskorna blev för människor och alla kulturkrockar. Jag kunde relatera till så mycket att det kändes jobbigt, bortsätt från de kinesiska traditionerna. “Min mamma gnäller alltid om hur det var på hennes tid, vad hon aldrig fick eller kunde göra. Så nu när vi bor i ett mycket bättre ställt land med 1000 möjligheter så ska jag vara bäst på allt, jag kan bli precis vad jag vill enligt henne, doktor, tandläkare, professionell pianist, bäst i schack, bäst i klassen, bäst på allt! Kan hon inte bara fatta att jag aldrig kan bli bättre än bäst på att bara vara mig själv, jag vill inte ens bli tandläkare!!” Något som jag ändå satt och var avundsjuk under hela föreställningen var att dessa 4 döttrar hade varandra att prata med om hur udda deras mammor var (för att de fyra var utan eller hade amerikanska pappor) Jag hade ingen sådan kompis förens jag fyllde 15 år och jag kände av att min mamma var udda mycket tidigare än så!
Teatern ska jag absolut diskutera med grannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar