tisdag 15 februari 2011

Hur hälsar folk i detta land egentligen?

Lördag 12 Feb.

Vi vaknade rätt så sent. Vi hade bestämt att åka till mina släktingar i Cavite men A va så trött att hon stannade hemma.

Jag och C blev hänvisade till en buss som åkte igenom hela stan istället för den som skulle ta oss direkt till nästa stop så jag tror att vi åkte i minst 4 timmar. Jag hade sagt att vi skulle komma runt 3, men filippino time blev det. Vi kom vid klockan 8. Folk hälsar på så olika sätt i detta land, folk man känner också. De ler, nickar med ögonbrynen, vissa skakar hand, andra inte hand men tar på något konstigt sätt i handen. Vinkar på en meters avstånd. Kramas sällan? De kan gå kram workshop hos mig, A och C, när vi gav teacher Anita en varsin svensk? riktig kram, såg hon rätt obekväm ut. Ska man komma så nära att man ska kramas, får man typ en puss på kinden istället?

Vi gick först förbi min mormors systers hus, såg en av mammas kusiner. “Hej hej, är du tillbaka… okej ses senare”.
Sedan gick vi till min mammas hus och knackade på grinden. Jag hörde min morbrors fru ropa, hurra "nu är hon här". Grinden öppnades, jag fick en kram av henne och samtidigt en av min yngsta kusin runt benet. De tre andra yngre kusinerna stod bara och tittade glada och min mormor. Jag tror inte ens att de hälsade på C, inte ordentligt enligt mig iaf, de sa bara att hon skulle gå in i huset i en stor gest på Tagalog. Jag vet inte hur mycket mormor är för att kramas men det struntar jag i. Så länge hon får välsigna mig är hon nöjd. (Man lägger handryggen i ens panna och säger Bless). Hon är psykiskt sjuk och pratar med sig själv, tror att hon är gift med Gud och är presidentens fru. Men inte alls farlig. Pigg i kroppen som en 20 åring. I vardagsrummet står min morbror och cementerar väggen med min äldsta kusin, jag vet inte ens om jag fick ett Hej. Det min morbror säger är; hälsa din mamma när ni pratar att jag jobbar övertid i det här huset.
Jag packade upp en massa grejer som min mamma och jag skickat med…
Vi handlade lite mat.. C satte på en tecknad film åt barnen på sin dator. Och vi gick ut till mina manliga grannar som satt och spelade gitarr. “Hello, i missd you” ett handskak.
Hade jag varit ensam tjej där ute hade de tvingat min äldsta kusin att göra mig sällskap men nu var jag inte ensam tjej! Woho, jag utnyttjade C till max, inte… Jag hade en rätt så stor diskussion om att jag skulle få sitta med de själv sist jag va där i somras. “Jag är på semester, jag har inget bättre för mig, jag älskar gitarrspel och sång, jag har ingen jämnårig tjejkusin, min killkusin kan inte engelska, jag är svensk och jag bryr mig inte om grannarna”!

Sedan kom grannens fru ut och gav mig en liten tryckklapp på axeln med ett stort hej. (kanske är det därför de pratar så mycket för att de aldrig talar i beröring, har inte tänkt på hur de är i kroppsspråket).
Vi hade en helt underbar kväll, en gitarr, 8 röster som fyllde i texter i låtar där en inte kunde, på både svenska engelska och Tagalog. Och ibland låter det riktigt riktigt fint, för mig får det gärna varje kväll vara gitarrspel.

1 kommentar: