Det känns inte bra att komma hem 8 på kvällen från förskolan och börja 8 på morgonen nästa dag även om man inte är i fullt aktivt arbete hela tiden. Men vi hade riktigt trevligt igår, idag var det bestämt att vi skulle sova över. Jag och A, C va fortfarande sjuk. T Lyne är en varm tunn kvinna med mycket energi och brinnande glädje barnen. Hon är inte alls speciellt bra på Engelska men försöker. Vi hjälpte barnen mycket med stavning idag, det var undervisning i Tagalog. Sedan lekte vi med barnen, det finns mycket mer tid för lek här, det är inte alls några små Ice breakers. Den första lektionen blev färdig 30 minuter innan lektions tiden var ute. Jag har ingen aning om ifall det alltid är så eller om det är så nu för att vi är här och hjälper till. Utanför klassrummet är det en hall större än klassrummet som vi lekte i. Barnen tyckte det var jätte kul.
Nästa lektion blev jag och A lämnade direkt efter bönen för att någon ropade på läraren. Men allt material fanns på väggen så vi satte igång utan T Lyne. Alfabetet, vokalernas uttal, veckodagarna, räkning. Sedan lekte vi en klocklek som C lärt oss, kul!
Efter lunch var vi med den andra läraren. Jag upplever att det inte finns någon tid för individuell hjälp här heller även om barnen alltid kan ta hjälp från allt som hänger på väggarna och svarta tavlan. Vissa verkar ha väldigt svårt att fokusera och jag förstår det med så mycket ljud omkring. T Lyne är inte så mycket för tystnad hon vill att de ska skrika när det svarar så att det verkligen hörs. Det är mycket lugnare på eftermiddagslektionerna. Det känns som att en aktivitet kan ha hållit på i 10 minuter då jag upptäcker att ett barn inte har någon penna och bara sitter. Vissa barn sitter helt tysta hela lektionerna och andra gapar, pratar med vänner och gör sina uppgifter jätte snabbt, andra dagdrömmer och lockas av de andras lekar. Jag såg idag att en pojke skrev en annans uppgift för att han inte hade påbörjat sin när de andra redan hade börjat bli färdiga. Jag undrar hur länge något sådant skulle kunna hålla på innan någon märker det.
Teaching is a very difficult task, specially when it has some thing to do with little children. It is the teacher's responsibly to find his or her students characters. In every classroom you can find different kinds of student, wholestics, analestics, those who learn by seeing, those who learn by hearing and... A teacher must find them and put special characters together. Try this; in old teaching method they tried to put a strong student with some weak ones so that they would learn from him. However, it was proved that in many groups it was only the intelligent one who did all the activities in the group, so in the new teaching method they put the intelligent in on group and the weak in the other. In doing so they try to get some result out of the weak ones; or in other words they have to produce some thing of at least one of them should start doing some thing. Then they put those who did not do any thing together so that they can make another active student from them and so on. It is not difficult you just have to put them in pairs and groups and give them some tasks to do and go round and watch them. Let them make mistakes and try not to give them the answer by asking the most intelligent student at the beginning of the time, let others guess wrong so that they run out of wrong alternatives.
SvaraRaderaMVH
...