Idag skulle vi vara där borta ensamma, vår granne är producent för en teater som vi hade fått förhandsbiljetter till och skulle gå på idag så vi bestämde oss för att åka dit och börja tidigt, de gjorde ändå ingenting gårdagens förmiddag vad vi kunde se.
På vägen dit kom det in två poliser i bussen vi satt på, de kollade igenom allas väskor. De ville även kolla i vår stora kabinett väska, det var ganska kul att se deras ansikten när jag öppnade den och den var full med gosedjur och leksaker. De pratade lite med oss, skakade tom med hand, vilket inte alla gör här (folk vinkar typ på en meters avstånd om de ens säger hej). Och frågade oss om vi inte va rädda… Rädda är vi inte med många säkerhetsåtgärder?
Vi får ett väldigt varmt välkomnande när vi kommer in på skolans område, även från de vuxna. De har varit väldigt nyfikna på vad vi har gjort och har hjälpt oss att hålla ordning i led och hjälpt oss hålla ringarna hela.
Vi gick in på rektorns kontor och lämnade våra väskor. Frågade för säkerhetsskull ifall de hade någonting annat på schemat men det var bara för oss att sätta igång. Det kom fram 5 kvinnor till oss och sa; Hej, vi är villiga att assistera er, nästan som att de hade väntat in oss. Och de hjälpte oss att dela upp oss i två olika grupper och göra ringar men när jag började min lek utbrast den ena: “Hon kan ju Tagalog” å så försvann de. Idag var det många fler mindre som var med, vi har börjat se likheter mellan folk och kan se vilka som är små och stor syskon. Jag behövde faktiskt inte de assistenterna, jag hade redan ett gäng på 4 stycken lite äldre i mina grupp som hjälpte de yngre att förstå. Och vi lekte, lekte och lekte. De äldre filmar, tar bilder och frågar om facebook. Det är det enda jag ljuger om här, “jag har ingen facebook”. Sedan var det dags för en pause kände vi alla människor va så på oss från alla håll så jag fick verkligen var tydlig med allting och sa, inga high five, inga klappramsor, inga bilder i 15 minuter. Jävligt skönt att få en break utan en massa som följde efter oss. De trodde att vi skulle ge oss av men sedan kom vi tillbaka och lekte en halvtimme till, sedan var det kramkalas istället för high five kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar