Tisdag kväll

Vår eftermiddagslärare fyllde år igår så därför kom föräldrarna med Pancit, bröd och läsk. (förlåt att jag skriver det här men en sak jag inte tänkt tidigare är att det faktiskt finns överviktiga barn som hetsäter även bland de “fattiga” det trodde jag inte! Mamman satt bredvid och sa till sitt barn under hela tiden, ta det lugnt, tugga svälj… Barnet beskrev sig själv som en tjock söt bebis när den pratade med sina vänner).

Efteråt gick vi ut och kikade runt på hur eleverna bodde. Vi tittade först på två av barnens hus som låg närmast skolan, de ägde affärer nära marknaden. Barnen lekte på gatan och T Lyne sa: “Look at the children, they are Always here on the street”. Vart skulle de annars vara? De bodde ju precis där… Sedan gick vi in på bakgatorna och tittade på flera elevers boenden. Överallt sa T Lyne: “Titta så litet, så synd, det här är deras situation”. Det bet inte på mig, jag har faktiskt varit i Navotas, San Ruqe där alla blivit av med sina hem och dessutom inte har möjligheten att bygga upp dem.
Man behöver väl inte må dåligt för att man bor litet? Jag vet inte hur många mål mat om dagen dessa familjer äter men alla barn har iaf med sig en kaka och dricka hemifrån var dag och ser friska ut. Så svälter ihjäl gör de inte, vad gör det att man inte har råd att äta kött varje dag om man istället kan äta sig mätt på massa andra råvaror?(oj va bitter jag låter i mitt återberättande, detta va faktiskt en trevlig dag!)Vi gick in i ett väldigt litet hus men de möblerar inte på samma sätt som i Sverige så totalt fick vi plats 15? Stycken i huset även om alla inte satt.

Där tyckte de att vi skulle vara och sjunga karaoke men det blev istället så att två av barnen hade en dansuppvisning på 1 kvm, denna familj hade både kylskåp och dvd, dessa människor har råd att betala en elräkning varje månad.
Senare såg vi en pojke som tydligen gick i en av klasserna men inte hade varit närvarande denna vecka. Eftermiddags läraren sa: ”Han gråter alltid på lektionerna och han är pojke.” Jag gillar inte alls hur de hänger ut folk på det sättet, det är inte hans fel att systemet inte är anpassat efter honom för det finns säkert en anledning till att han alltid gråter under lektionstid.
15 minuter från skolan sa T Lyne: “Såhär långt bort bor vissa men de går ändå hela vägen för att ta sig till skolan". Kanske är 15 minuter en väldigt jobbig väg för någonting som inte anses vara obligatoriskt är vad jag funderar på.
Vi gick ut på marknaden igen som var full av människor med barn som höll i våra händerna, i Sverige hade det varit väldigt att gå runt och håla 6 åringar i handen bland så mycket folk men dessa barn var helt vana, det var faktiskt de som vägledde oss och allt gick väldigt bra. Bortsett från att jag trampade i hundbajs!! Men i detta land betyder allting någonting och att trampa i hundbajs betyder tydligen tur. Haha, jag är glad att jag inte hade sandaler på mig!

När vi skulle gå hem senare var det mörkt, när vi gick igen basketplanen låg det 5 stycken större träkärror med människor i och sov. Till en början blev jag lite rädd, i Stockholm skulle man klassa de som uteliggare… Och det kanske man kan kalla de som bor i sina kärror också men människorna i det här landet är sådana som bosätter sig där det finns plats. Dessa kärrmänniskor är vad jag tycker är riktigt fattiga.
Sovdags, vi fick den enda sängen och hela rummet med tv för oss själva, väldigt gästvänligt folk nästan så att man skäms.