Vart i systemet är jag?

Jag tänker på ett studiebesök som klassen gjorde hos FN om att barnen är de som drabbas av allt det andra trots att de är oskyldiga och inte har orsakat något av allt som händer.

Jag brinner för barnen… Men i detta land..? Om barnen påverkas av allt det andra och det inte är bra där så kanske det är i andra endan man ska börja? Det känns så svårt! Denna dag hälsade nya människor på oss genom att säga: “Välkommen till vårat korrupta land!” Jag kände mig dum som inte kunde prata om det svenska systemet mer än att berätta vad vi har och inte har när det kändes som att jag egentligen på allt svarade; Everything is free och allt är mycket bättre! Det är pinsamt att erkänna att jag har det så bra att jag inte ens har behövt bry mig om vad det är som gör att man har det bra.


Men man kan inte vara bra på allt. Och jag varken säger eller tror att jag själv kan påverka denna värld helt ensam men alla kan göra något. Förändringen kanske inte sker på en gång (det speciella med att vara här är att människor som vi inte har efterfrågats och ändå är de så tacksamma över att vi här, jag bara gör vad jag älskar!) men om jag lyckats plantera ett litet frö hos någon annan, kanske kommer en av alla dessa barn kanske att komma ihåg mig, A eller C om 10 år och bestämmer sig för att göra någonting för sina yngre medmänniskor. Och det är så jag tänker mig att det kommer föras vidare. I välvilja. Jag måste ge beröm till de tuffa lärarna i Akap Bata som ägnar varje dag åt gratis arbete för att de har förstått att de filippinska barnen behöver RIKTIG gratis utbildning.


En dag i framtiden kommer jag starta upp något barnhem liknande/ skola. Men jag måste inte kunna allt då heller, det måste ha varit därför det har skapats mer än en människa.