Tunnelbanan ligger 100 meter ifrån oss och ändå vet ingen av de tre vi frågar vart den ligger. Men som tur är frågar en pappa med ett barn oss vad vi letar efter och hänvisar oss rätt.
När vi ska gå mot tbanan är det en kö utanför spärrarna på 15 meter och den rör sig inte. Jävla system om man ens kan säga att de har något! Ursäkta mina dåliga ord, det som är väldigt skönt med att kunna ett språk bara två stycken andra kan är att man nästan kan svära så mycket man vill! När vi väl kommer in på plattformen är det lika mycket folk där, men nu stod killar och tjejer blandat. Jaha, vi ställer oss bakom två långa killar så kommer vi lätt in bakom tänkte vi, en tbana passerade och en man sa till oss att det skulle vara lättare för oss om vi gick in via dam vagnen längst bort. En till tbana kom, helt full, det gick knappt ut några och det kom knappt några in. Nästa tbana som kom va rätt tom men vi hamnade mellan två dörrar, in skulle vi. Jag lovar att kvinnor är värre än män!! Det knuffades och pressades från alla håll. Folk som ville ut kom knappt ut för att alla tryckte in. Vi blev på knuffade bakifrån samtidigt som vi trycktes mot tunnelbanans yttre sida, jag kom in men min arm satt fast på utsidan samt plastpåsen med alla leksaker jag hade i den handen och drog den in. Sedan såg jag A, endast med sin arm innanför dörrarna. Egentligen ville jag bara ställa mig och slåss och typ riva folk i ansiktet för att jag visste att hon stod där klämd på utsidan av tbanan, lilla plutti! Men jag behärskade mig och tryckt personen närmast A arm åt sidan. Alla kom in och folk typ skrattade, detta är ren vardag för dom. Jag stod där skit irriterad, känner mig lite larvig men i framtiden ska vi försöka undvika tbanan i rusningstrafik för andra vägar finns det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar