Det kanns som att jag kommer att spricka nar som helst!! Nu har jag antligen lyckats anpassa mig till den filippinska tiden och haller inte pa att gnalla av varken hunger eller trotthet. Men da vill inte texterna pa mitt USB oppna sig, jag fattar inte hur man lagger in bilder eller skriver pa firstclas. Och jag har redan fragat hon bakom disken 2 ganger om hjalp. C ar inte heller har och kan hjalpa mig, inte A heller. Dar fick jag for att jag sa att jag vagade ga hem sjalv och att jag inte kande mig komunikativ.
Idag ar iaf var forsta dag som vi verkligen volontararbetat , helt grymt kul har det varit!
Jag är grymt nyfiken på att höra hur ni har det och se bilder, så hoppas att du får det att funka! Sköt om dig och hälsa Cecilia och Amanda! Kram Liv
SvaraRadera