Vi hade bestämt att Arlene skulle komma till oss klockan 9, då hade hon en föreläsning om vad Filippinerna har för problem och hur Akap Bata uppstod.
Vi har fått ett preliminär schema på hur våra dagar kommer att se ut och så som det ser ut nu så kommer vi att vara på olika förskolor runt i Manila i olika barangay (områden). Akap Bata arbetar inte med de fattiga utan de fattigaste, det finns ingen skolplikt i Filippinerna men Akap Bata ber ändå familjer utan hem som bor på gatan att ta sina barn till förskolan.
I Filippinerna anses man vara barn tills man är 18 år, ett tag ville regeringen sänka åldern till 15 år men de sa folk nej till. De är ca. 38 miljoner barn i landet med en ökning på 2 miljoner per år. På några ställen bor det minoriteter som är riktigt fattiga, det enda de har är sin mark men ingenting mer. De rika i landet är byråkrater, landsägare eller investerare.
Arbetarklassen tjänar ca. 220-240 pesos per dag, ca. hälften av det regeringen säger att man ska tjäna.
Vissa lever på 22 pesos om dagen.
56 % föds i sina hus och tar sig aldrig till sjukhuset.
25,8 miljoner bor i slumområden, barn där blir ofta tvingade att sluta skolan för att sluta upp på gator där det förekommer prostitution, barnpornografi och andra utnyttjanden. Det finns en del incestfall men oftast är det turister inblandade som har mutat lokalpolisen och är skyddade.
Landet har egentligen en massa rikedom, hav och fisk men ändå är 1 av 3 barn undernärda.
33,5% går på förskola. Förskolan är inte som i Sverige, föräldrarna lämnar inte av sina barn för att arbeta. Utan barnen är där för att förberedas inför skolan, kunna huvudspråk, lära sig att fokusera mm.
60% slutar skolan när de går i andra klass. 23 av 100 börjar på collage, 14 stycken går färdigt sin utbildning,
Enligt Unicef är det 60 000 - 100 000 som är offer för prostitution vilket innebär att var 42 minut blir ett barn utnyttjat.
På ön Leyty arbetar småbarn med är bära stora cementpåsar, vilket ger dem andningsproblem för att de andas in det. De tror då att Cocosvin rensar ut det ur kroppen fastän det enda det gör är att dämpa smärtan men ger lever och njure problem.
Vi åkte in till Akap Batas huvudkontor, vi tycker fortfarande det är lika kul att åka jeepney. Och skojar om att de blivit så duktiga att de inte behöver hålla i sig längre. Vi satt på ett möte med lärare och koordinatorer från olika förskolor. Arlene gick typ igenom allting på Tagalog som hon redan sagt till oss på Engelska, riktigt tråkigt att sitta där och inte förstå någonting. Men vi fick träffa de som vi kommer att vara hos fram över.
För att få en förståelse för de fattiga familjernas situation vill de att vi ska bo hos en värdfamilj två nätter åt gången så det kommer vi också få göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar