A sa att hon bjöd på taxi till Pasig för att hon var så trött på att åka jeepney och sa glad över att hon fortfarande hade pengar på sitt konto.
Problemet var bara att taxichauffören inte hittade dit vi skulle och vi kunde bara jeepeney vägen så det blev ett problem, vi körde runt i cirklar. Sedan visade det sig att avslutningen inte skulle vara där vi brukade ha skolundervisning. Så då åkte vi tillbaka till en annan plats för att möta upp Arlene. Och mellan taxin och en tricykel som vi tog med Arlene förlorade A sin plånbok, otur! Men som tur var så var det endast pengar i och inte en massa kort.
Vi var väldigt försenade till graduationen och kom precis till slutet. T. Anita hälsade på oss och sa: “You are so late!” Barnen hade vi nu nästan inte sett på två månader men dessa barn var av de första så de kunde jag namnen på, whoho! Detta var alltså innan jag fick namn hjärnstopp.
Barnen hälsade på oss med lipningar och grimaser. Och en sak som kom tillbaka till mig var att ingen då uppfattade mitt namn på detta stället, jag berättade att jag hette Marie med ett svenskt uttal kanske… Alla sa då till en början: Vadå? Vadå? Sedan fick jag heta Madell! Och jag orkade inte säga till dom så jag började reagera på Madell istället. T. Anita lärde sig typ mitt namn i slutet av veckan.
Och idag så blev vi uppropade i mikrofonen och T. Anita sa: Dessa tre har varit och undervisat hos er, minns ni vad de heter och de ropade upp C och As namn å så kom mitt: MADELL!! Haha..
Vi åt med barnen och sedan va det hejdå. När vi gick över en väg sa Arlene. Där borta brukade T. Anitas förskola vara innan den blev demolished. Jag minns hur hon demonstrerade och hur ledsen hon var. T. Anitas förskola har alltså inte alltid varit i ett litet tomt kapell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar