tisdag 29 mars 2011

Sir Anton, 20 Mars

Anton är våran granne, han är professor i manus skrivande och regissör. Han hade bjudit med oss på en av hans elevers gradationer. Vi kom till ett stort hus, ett galet stort hus som va skit fint! Jag tyckte nästan att det var olagligt att bo så lyxigt i ett land där folk bor så fattigt. Det var så fint att vi typ inte vågade röra oss i huset eller visste om vi kunde sätta oss i deras finns soffor. Och Anton sa att vi skulle komma i våra vanliga kläder, det ångrade vi nu. Det va inte själva stället i sig som va det hemska men vi hade kommit dit innan Anton, vi var de första gästerna. Hushållerskan som släppte in oss hade ingen aning om vilka vi var och visste inte i vems hus vi var i.



Men sedan började det rulla in en massa folk och Anton kom också.
Vi hade en jätte trevlig middag, Anton pratar skit mycket och är homosexuell, han drog skämt om sig själv hela tiden! Sedan satt vi på deras utegård och började lyssna på eleverna som läste upp sitt skrivande. Sedan började det regna och vi flyttade in. Väldigt bra berättelse, vissa hade skådespelare med i sina men de alla hade skrivit berättelser om situationer som fanns i deras omgivning. En berättelse var på språket Waray, som de talar i Leyte, Tacloban. Denna elevs tidigare lärare hade uppmuntrat henne att skriva på det språket för att annars kommer det snart bli ett språk som dör ut, ett språk som bara talas på gatorna av de oskolade. Jag var där i somras och deras melodi är väldigt annorlunda, jag tycker det låter lite som arabiskt bebis språk. Men jag kunde ändå förstå lite.

En annan skrev om Filippinernas kulturarv… Men den jag fastna mest för var ändå den första. Den handlade om en kille som vaknade upp en dag och plötsligt insåg att han befann sig i ett homosexuellt förhållande. I Filippinerna är det så accepterat med homosexualitet, pojkarna i detta land vet om de är det från att de är 6 år? Och överallt finns det transvestiter. Men killen i den här historian inser plötsligt att han vill ha barn, en riktig familj och han börjar diskutera med sig själv om att han är en kille, en riktig kille. Ingen transvestit.

Det fick mig att tänka på Rosario är död boken, det var en riktigt hemsk bok. Men jag ska läsa om den. Hur blev homosexualitet så accepterat i ett katolskt land? Är barnprostitutionen en av anledningarna till det?

1 kommentar:

  1. I want a child too, but I don't want to carry it around with me for nine months. Just kidding!
    Love such things.
    MVH
    ...

    SvaraRadera