Jag har ett tag funderat på om jag borde lägga ut ett inlägg om det jag kommer skriva om nu.
Men jag och A var med om det och det är en del av landet så det är därför jag vill skriva om det.
Sedan om jag inte anses vara en lämplig volontär pga av den kvällen är en helt annan femma. “Man ska bete sig trovärdigt inför folket och försöka leva så gott man kan som de” sa en klok man till mig.
Men det kom till mig och jag kan inte sluta att vara jag för det. Jag älskar att dansa och jag trivs i stora folk samlingar, jag gillar att gå ut på klubb även om det förekommer mängder med alkohol där. Och ja, jag dricker även om det inte är därför jag går ut. Det är ett av mina sätt att sysselsätta min ledigt på. Så varför skulle jag inte vilja uppleva Manilas uteliv nu när jag är i Manila? för att fattiga inte har råd att ta del av det? De människorna vi är ibland på vardagarna har inte råd att äta på snabbmats restaurang 7 gånger i veckan heller men det skulle någon aldrig någon bråka med oss om. Att vi är lata för att vi inte orkar laga mat? Jag vet att vi alla har olika uppfattningar om vad volontärarbete är, det visade sig redan på vår lilla klass på 7 personer att vi tyckte olika om det.
Jag och A mötte upp Åsa, hon jobbade på en klubb men slutade när vi kom. Vi var där ett tag tillsammans med en kompis till Åsa som var halv serb och halv American, de brukade arbeta ihop. Sedan satte vi oss i en bil för att åka vi vidare till ett ställe där det skulle vara bättre musik.
Jag tänkte aldrig på hur bilen såg ut på utsidan för att jag inte är någon större bilfantast och inte kan någonting om bilar. Men den var väldigt stor och rymlig på insidan. Och det visade sig att Åsas kompis Cathy? Dejtade Filippinernas rikaste kille och att mannen som körde bilen var hans privatchaufför. Så vem är Filippinernas rikaste kille? Sonen till familjen som äger flest shopping malls i hela Filippinerna, jag vet inte hur många det är.
Borde inte jag ha blivit riktigt frustrerad över det? Jag som fortfarande går och tänker på våra 3 första dagar i Navotas och att platsen där deras hem brann upp kommer det att byggas upp något liknande? Åsa förstod precis hur jag kände och vi pratade en hel del om kontraster den kvällen, vad hon önskade att hon fortfarande kunde göra nu när det verkar som att hon arbetar mer än heltid… Det känns väldigt givande att prata med henne eftersom hon har valt att bo i Filippinerna och jag i framtiden vill göra det och bygga upp någonting.
Jag trodde ju att sonen till denna familj skulle se riktigt ond ut och jag hade velat skälla ut honom och fråga honom om han vet vad som har funnits på ställena de bygger sina malls på innan de kom dit. Har såna investerar ens något intresse för sådant? Men vi träffade honom på nästa klubb och han verkade bara vara en vanlig kille, vi sa inte mer än hej och hejdå till varandra. Och jag, A och Åsa festade sedan vidare på ytterligare en klubb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar