Eftersom vi sagt till om att vi inte vill flytta runt allt för mycket och vår förskola var stängd för att det var en röd dag så skulle vi till T. Chat för att se hur hon hade det i sitt område, en hembaserad förskola. Det är hon som undervisar på eftermiddagarna hos T. Lyne. Området heter Payatas B area D.
När vi gick av jeepneyn var det som en brant backe neråt och det kändes som att allt bara gick ner.
Det var endast 12 barn i T. Chats hus och de var helt lugna. Plötsligt reagerar jag på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort. Vad ska man med material till om men inte har någon elektricitet eller ljus? Detta klassrum hade varken alfabet eller siffror någonstans men de hade el, även om lamporna inte användes. Fönster fanns det så att solen sken in och man kunde se, hurra!
T. Lyne sa att hon ville visa oss någonting, vi gick bakom huset och fick se en väldans utsikt. Vi var typ uppe på ett berg! Men det hon ville visa oss var Payatas dumpside. Dit allt skräp hamnar och omvandlas till el och gas.
T. Lyne försökte förklara på Tagalog och jag vet inte ifall jag förstod rätt. Nu såg det väldigt bra ut där men år 1990 var det så mycket skräp på det berget att allt lagrades och föll / halkade ner från berget, ner på människorna som bodde under och dessa människor bodde bland allt det skräpet?
Sedan var vi på ett hembesök en bit bort hos en elev. Det kanske var 5 minuters gång promenad men det var en väldans backe ner till det huset, brant. Ännu en gång fick vi höra, titta vad långt det är för den här pojken att gå till skolan bla bla… Är folk lata här eller? Jag pratade med C om det och hon sa: Långt var det inte men backen som vi just gick i var lång och läskig. Jag håller med om att backen är lång och läskig men det är ju deras vardag, de bor en lång och brant backe ifrån civilisationen men man kan inte undvika att gå i den för det. Det är precis som att gå över vårat övergångsställe här, trafiken är vild och farlig. Men vi kan inte undvika att ta oss över den pga det.
De hade en massa olika fruktträd där och vi fick en hel påse med en frukt som heter Tamarin, inte så mycket att äta på. Undrar om det inte är en krydda mer än en frukt? Den finns i en krydda som heter Sinigang iaf som är en av de kändaste maträtterna i Filippinerna tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar