Idag skulle Arlene och en vän till henne följa med till Navotas, vännen skulle donera en massa skolböcker. Så vi bestämde oss för att ta med alla leksaker och kläder som vi tänkt att donera under denna resa. Det var ett självklart val för oss att lämna alla de sakerna i Navotas. Lorenzo som vi har lärt känna skulle också med, de tre och C åkte taxi medan jag och A åkte jeepney och buss.
När vi kom dit var även Lilay där, de hade planer på att hålla i ett föredrag för föräldrarna och barnen i området i samband med att de gav ut allt material. Det gjorde att vi fick vänta ett tag med att sätta igång med våra lekar, ett av barnen som heter Rose-Mary berättade inför alla vad det var hon upplevde under dagen då alla hus blev förstörda. Jag tror att det var bra för Lorenzo att detta möte/ föredrag var för det gjorde nog att han fick en tydlig inblick och inte bara en massa berättelser från alla olika håll.
Sedan började några barn skriva önska brev till presidenten? Eller regeringen? I Filippinerna. Då lekte jag med resten av barnen, de har lärt mig otroligt många roliga lekar!
Sedan gick vi till Wawas evakueringscenter. C och A såg ut att vara omringade av en massa barn så jag bestämde mig för att visa Lorenzo omkring. Jag blev väldigt chockad över hur lugnt jag kunde berätta att det hade skett ett mord samt att det han nu såg var deras situation. Han ifrågasatte saker jag berättade som att det inte var sant väldigt upprörd men jag var bara lugn och fortsatte berätta.
Att det har gått runt 3 vita tjejer i detta område har folk tyckt varit väldigt trevlig och vi har bara fått positiv feedback över alla lekar vi haft med deras barn. Men att gå runt med Lorenzo kändes annorlunda, folk gav honom blickar som “WHO IS THIS GUY?!” tankar jag tror de tänker är tyvärr: “han är lång, ser utländsk ut och är med våra barn, är han tjejernas vakt eller är han pedofil?!”.. Men L gjorde ett väldigt gott intryck överallt. Själv säger jag mest hej och ler, låter folk prata med mig. Men L gick runt i evakueringscentret, skakade hand med folk, filmade namnen på alla offer som var på en lista och frågade saker. (Saker jag aldrig skulle fråga för att jag upplever att saker är uppenbart) Men han frågade dem och det gjorde att han skapade en massa långa konversationer med människor. Som t.ex. “Är det här ni tvättar era kläder” Det ser du väl! tänker jag. Och om han bara sa: “är det sant!?!” Så fortsatte människor att berätta och prata med honom.. Wow! Tänkte jag, jag kanske ska börja fråga uppenbara saker. Men Ls andra språk är Tagalog som han har studerat och hans första språk är engelska så han har det så mycket lättare. När människor svarar honom så förstår jag bara hälften av vad de säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar