Utrett bråk

I lördags kan man säga att vi bråkade för första gången.
Egentligen kan man väl kalla det ett försök av telepati missförstånd, man tror att man vet vad de andra tänker och att de vet vad man själv tänker utan att riktigt ha pratat med dem och försöker vara dem till lags på samma gång fast man kanske inte egentligen orkar. Det är svårt att vara två personer till lags hela tiden, det är t.ex. bara svårt att vilja äta samma sak som de två andra personerna vill hela tiden, om de ens vill äta samma sak när man kan välja nästan precis vad man vill. Dessutom har vi faktiskt endast känt varandra sedan i slutet på Augusti så man ska inte ta förgivet att man vet vad den andra tänker. Men det händer och man gör det ändå. Dessutom har vi 3 umgåtts en hel månad utan något tjafs så det var väl på tiden.

Jag blev skriken på i lördags om man kan uttrycka sig så. Det finns mycket jag kan acceptera att folk säger till mig och dömer mig för. Men jag accepterar inte att en människa jag känner och dessutom kallar vän påstår någonting om mig skrikandes och sedan inte vill prata om det eller lyssna på mig. Det var så jag upplevde det och det gjorde mig riktigt förbannad.

Jag är alldeles för verbal för det och tycker att sådana beteenden är riktigt fega, jag har väldigt fasta principer om hur jag ska bli behandlad och när jag känner att jag blir behandlad fel. Jag är glad över att jag inte analyserade det bråket och bara satte en punkt där.

Sedan tog det 4 långa dagar innan jag och denna person blev ensamma och kunde prata om händelsen.
Jag hade inte sagt det lilla jag kände i tid och försökte istället hålla ut i köpcentrummet och denna person hade gått runt och känt en massa saker i köpcentrummet under hela tiden som bara växte. För att hon trodde att jag hade överseende och förstod. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att reda ut saker.

Och det jag vill säga med det här inlägget är att folk bråkar, även på volontärresor, även om man bara har varandra (kanske är det en ännu större anledning till att bråka) men bråk är också bra om man lyckas försonas för att det klargör saker. Vi hade faktiskt en hel månads smekmånad innan det bröt ut och nu känns allt mycket bättre.