Jag vill inte!

Vi hälsade på en massa människor som var engagerade i bostadsområdet, områdes kaptenen och andra… Det pratades om hur de skulle göra ifall vi ville sova över. Lilays pojkvän var där, en hjälpsam kille som inte skämdes för att prata Engelska! Han är med i någon förening och har varit i detta område sedan branden utlöstes. Han brukade sova i huset vi nu satt i. Jag tittade mig omkring, en provisorisk trädörr, en förstörd toalett, vindskydd till tak, en träsäng. De ursäktade sig för att de inte hade några el fläktar och sa de kanske inte skulle ha det fören om ett år och att detta var något av de bästa hus de hade kvar.

Barnen slutade stå vid dörren och gick in i huset, det blev fullt med barn så vi bestämde oss för att gå ut och leka. Det var en väldigt liten jämn yta att leka för att det överallt för fullt av cementklossar.

Vi fick höra att de precis hade rensat bort en del för att det skulle vara lättare för oss att ta sig till detta hus. Vi gick och tittade på tre evakuerings center. De önskade att vi skulle leka vid ett som låg vid vattnet i ett område som heter Wawa. För att det skulle vara mest familjer där, evakueringen var på en basketplan och på en del av den ytan fanns det plats för lek. Det kom barn från alla olika håll och de kändes som att det nästan blev 100 stycken tillsammans med de som redan följt efter oss från de andra två evakueringsplatserna. Det märktes vilka vi hade träffat tidigare för där fanns barn som kunde våra lekar med ansikten jag inte kände igen. Men det var också en massa barn från bostadsområdet där som sprang runt och röjde en hel del och undrade vad tre ”amerikaner” gjorde där.

På kvällen tog jag upp samtalsämnet övernatta i Navotas. Att det inte finns en toalett, några riktiga madrasser och att taket för tillfället består av vindskydd är obekvämt men för mig känns det inte tryggt. Människorna i Navotas må vara de mest gästvänliga men när folk förlorar sina hem och inte har några pengar så tar människor till med vilka metoder som helst för att få det bättre, och jag är “rik” västerlänning! Jag tänkte inte kräva en livvakt som vakade över mig under hela natten för att känna mig trygg men jag tänkte inte heller utsätta mig för att kanske bli hotad till livet eller bli kidnappad. Jag kan inte lita på att 350 familjer med alla människor där i är mentalt stabila.

Och jag kan inte kväva min trygghetskänsla så efter att jag sagt det till C och A så bestämdes vi oss för att inte ha några övernattningar där.