Kultur smack

En av männen ville presentera sig lite extra och ville hälsa oss välkomna… Efter ett tag visade det sig att denna man var väldigt påverkad av alkohol, det var inget fel på stämningen men jag kunde inte undgå hur hans blick alltid slutade vid C och hur han tittade på henne medan han pratade med andra. Vi satt kanske 5 meter ifrån honom med en barn och vuxna omkring oss men han gjorde sig besväret att vingla sig fram mot C, nästan lutande mot henne och upprepade samma saker om och om, han hade nog ingenting att prata med henne om men han ville så gärna prata. “Sjung sjung sjung, ska ni sjunga? Ät mer? Sjung sjung, ni får sjunga!!” (och vi hade redan sjungit och skulle sjunga mer) Detta upprepades två? Gånger.

Filippiner brukar upprepa sig väldigt mycket och brukar vilja bjuda på allt det har men detta kändes väldigt krystat och jag började bli irriterad. Jag tyckte inte alls att det var kul att någon i min och C pappas ålder, påverkad, 30 år äldre? stod och var tänd på min kompis!
Jag sa åt A att byta plats med C för att det skulle vara så mycket lättare att säga till honom ifall han hade försökt att tränga sig förbi A och alla andra bara för att få stå vid C sida och upprepa sig.

Min Tita märkte av detta och gjorde något jag upplever är väldigt Filippinskt, hon försökte få honom att prata med henne istället och skrattade åt honom med en viss repsekt åt hur full han var samtidigt som hon kallade honom Kuya. (respekt för äldre killar)
Filippiner skrattar hela tiden, åt allt. För om man lever dag för dag så kan man väl inte gå och bekymra sig eller störa sig på små saker? Resten av människorna såg också detta hända men det var som att de kollade ner i marken eller bort och kunde ursäkta hans beteende för att han var full.

Kalla mig aggressiv eller vad ni vill men jag skrattar inte med i saker jag inte tycker är roliga, inte ens för att förminska situationer eller spela med. Jag kanske har ett behov av att inte känna mig trampad på för att jag är “så liten” till storleken. Dock är jag inte det i detta land men mitt behov av att inte bli kränkt är lika stort för det. Jag tycker inte att människor ska behöva bli kränkta över huvudtaget.

Vi började känna oss färdiga där och ett barn i vårat sällskap hade somnat så vi gick. Denna man fortsatte försöka prata med oss men jag sa åt A och C att bara gå.

Min Tita kom ikapp mig och ville ursäkta denna man lite diskret och skrattandes, det var ju min morbrors pare! Jag utbrast i: Fan vad han var på C!!

Till svars fick jag: Märkte du det? Like I was lost or something?! Då berättade hon att alla de 8 männen som suttit vid hans sida tyckte att C var otroligt vacker men att ingen annan än han som kom fram var bra på Engelska, därför var han den enda som kommit fram. Jag undrar hur det hade varit ifall alla de var bra på engelska! Den fulla mannen misslyckades verkligen med sin gästvänlighet