Hundfnatt, rörelseliv, retsticka!

Halv 6 imorse började hunden skälla utanför vårat hus. Vi som bara har myggnät till fönster uppe på vårat loft vaknade såklart. Hunden skällde, skällde och skällde och jag låg skit irriterad i sängen och hoppades på att hon skulle bli tyst. Men det slutade med att jag gick ner för de branta trapporna (som jag tror att jag kommer att ramla i en dag) och gick ut och sa till den. Sedan var den tyst men jag kunde inte somna om, tupparna övade orkester. Inte A heller, hon gick upp hämtade tvätt och satte sig på internet. Jag borde ha gjort det istället för att legat i sängen och varit irriterad i två timmar.

Min dag började hos T. Cherry i Porokdose. Denna klass, vilket liv! De springer ut och in och in och ut, händer det något speciellt utanför så bara försvinner de. Leker deras syskon eller släktingar på gården smiter de också iväg eller tar in dom i klassrummet. Några hade en ödla i ett snöre ute på gården så där försvann mängas uppmärksamhet. Idag var det så rörigt där att jag mer kände mig i vägen än till hjälp. Efter halva lektionens tid hade hälften av barnen försvunnit och kom inte tillbaka.

Pojken som alltid stod och lutade sig mot mig de tidigare gångerna var en riktig retsticka idag! Han sprang runt och retade en tjej om och om samt kastade en annan flickas ryggsäck över hela klassrummet (som dock inte är så stort) in i väggen. Vilket självklart gjorde denna flicka ledsen.
Denna flicka gick såklart och hämtade någon och med sig hade hon en äldre tant som kom och svor över pojken och snuddade slog honom löst med en petflaska om och om.
Sedan kom den andra flickans mamma och sa till honom, hon verkade dock känna pojken och var inte alls arg på honom på samma sätt som den förra äldre men hon lyfte handen väldigt mycket över honom som att hon hade velat slå honom med en gladsträng röst.
Jag är väldigt glad och tacksam över att jag inte har behövt vara med om att se något barn bli slaget här närmare än det jag såg idag. För att jag då hade känt att jag behövt agera och säkert hamnat i en väldans kultur krasch. När jag pratade med Arlene om det sa hon: “Folk som tycker om sig barn och bryr sig om dem, disciplinerar dem”.

När vi skulle sova idag var det en man som låg på amfiteatern så nära oss att man kunde se honom från vårat myggnät. Grannarna sa att vi skulle vara försiktiga.
Egentligen borde amfiteatern vara en guldgruva att sova på för alla hemlösa som sover lite överallt men detta har aldrig hänt tidigare så det var väldigt konstigt, kanske var det därför hunden hade skällt natten innan. För den skällde massa denna kväll också.