Vi tre åkte till Navotas, jag och A bestämde oss för att äta innan vi gick in i bostadsområdet men C gick före. Medans vi sitter och äter får jag ett sms av C där det står “Bara så att ni vet så är alla här i sorg… Berättar när ni kommer.” -“Så typiskt C att bara säga halva saker” säger jag till A “tror hon att vi inte kommer att tänka på det under hela vår måltid..?” Så kommer ett till sms: “Eller… det har skett ett mord här. En av ledarna…”
Jag och A går mot huset vi alltid varit i, folk omkring går med huvudena böjda och talar i låg ton. I huset sitter fem kvinnor och sjunger sorliga sånger efter varandra mot en affisch på väggen på en man som vi träffat och pratat med för bara två dagarna sedan. Och på marken är ett ljus tänt. Där satt vi i tystnad ett tag, utan mer vetskap än att det skett ett mord. Bredvid detta hus är ett kapell, en stund senare fylldes det med prydnader och en kista bars in.
Husen där bakom är fortfarande kvar och ytan utanför kapellet är inte speciellt stor, där samlades en massa folk, med en massa gråt och skrik, en så häftigt att det såg ut som att hon höll på att få ett epilepsi anfall. Jag och A gick iväg och lekte med barnen medan C sa att hon kände att hon behövdes där. Min chock och känsla av hjälplöshet gjorde mig tom och stum, det enda jag kände va: Sånt här ska inte hända. Och det tänkte jag inte säga till alla dessa människor som stod och sörjde. “I mitt bästa Sverige händer inte sådant här, inga sådana stora bränder, ingen regering som förstör folks hus för att de vill bygga upp annat, och folk mördare inte för politik” Ironiskt dum kände jag mig!
Senare kom Max, Arlenes konstnär kompis och berättade vad som hänt.
Antonio Homo var i samma hus som många andra igår kväll vid halv 9 på kvällen, där de satt och pratade. Plötsligt hörs ett klink i gallret som sitter i fönstret bakom Antonio. Folk ser lite av en mans ansikte och en pistol, Antonio blir skjuten i huvudet på mindre än en meters avstånd. Mördaren säger till någon: ”Nu är det gjort!” Sedan försvinner tre män hastigt iväg enligt grannområdet.
I bostadsområdet hade Antonio inga fiender, han var den som kämpade för hela bostadsområdet. Många tror att Antonio blev misstagen för att vara någon annan. På samma plats som Antonio blev skjuten på hade en annan kille suttit i två timmar, Antonio bytte tröja till en i samma färg som honom och hade bara suttit på den platsen i 7 minuter.
Den analysen kan inte ha fått någon att känna sig bättre… Mördad av misstag? Blir det då ett till mord?
Jag frågade Max vad han trodde att den som skjutit tänker och Max svarade att han antagligen gjorde det för pengar. Men många tror också att han blev mördad av något politiskt syfte…
Jag har haft väldigt svårt att ta till mig denna händelse för det första jag tänkte på var mig själv. Och det kan ju verka väldigt ego men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ta till mig mordet för att det känns alldeles för tungt och jobbigt, jag vill inte gräva och må dåligt. Jag kunde bara tänka, fan va glad jag är över att jag lyssnade på min inre känsla och bestämde mig för att inte övernatta här! Det hade annars verkligen kunnat vara igår då vi bestämt oss för att övernatta och det hade säkert blivit i det huset! Mördarna hade inte säkert inte dragit sig för att skjuta någon pga av att det satt tre vita i det huset.
Så vad händer nu? De letar efter en mördare i ett bostadsområde där folk är rädda för att prata. Det enda folk såg av denna man när Antonio sköts var att mördaren inte hade en typisk filippinsk näsa utan hade ett ganska tydligt näsben.
Jag gick in i kapellet och upptäckte att kista var öppen, då vågade jag inte gå fram till kistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar