Politik grejs…

23/2 Onsdag 2011

Efter förskolans timmar åkte vi till The house of the representatives. Som jag inte ens vet vad det heter på Svenska. De som följde med mig och C var T. Lyne, T. Maris, hennes två barn, samt två förskolebarn och deras föräldrar. As familj är på besök i Filippinerna och hon var med dom…

Idag hörde jag någonting som jag tidigare aldrig tänkt på. Jag vet ju att T. Maris inte har någon el i sitt hus men jag har inte tänkt på vad det innebär mer än att hon lagar mar över en brasa istället för en spis. T. Lyne sa att hon hade försökt få tag på T. Maris via hennes mobil då hon svarade: “vi har ju ingen el så min mobil är alltid på lågt batteri om den ens är på”. Jag kan inte förställa mig hur det skulle vara att aldrig kunna ladda min mobil i mitt eget hem! Det gav mig en tankeställare.

Vi hade fått en inbjudan för att se hur allt såg ut och för att det var något speciellt som hände där just idag. Jag hade ingen aning om vad som väntade men jag var glad över att det fanns barn med som jag kunde leka med ifall det hade visat sig vara väldigt tråkigt… Dvs att de t.ex. hade ett 3 timmars möte på oförståelig Tagalog.

Där träffade vi två män som vi tidigare suttit tillsammans med på det första mötet vi var på.
Och nu har jag förstått att Party list typ betyder små partier. Tidigare har jag gått och antagit att de pratat om någon skiva, kampanj av något slag för just Akap Bata organisation. Jag erkänner, jag är halvt vilse i den svenska politiken, vilket gör att jag är helt vilse i att prata politik på Engelska.

Vi fick gå in i Plinary hall (Session hall) men inte längst ner för att jag och C hade flipflops på oss, egentligen skulle vi inte ha fått gå in alls men eftersom vi var speciellt inbjudna så fick vi det ändå. När vi var i den stora hallen ropade de upp våra namn i mikrofonen och sa att vi var speciella gäster från Sverige. Vi ställde oss upp och vinkade, fick en applåd. Och egentligen kanske vi borde ha känt oss hedrade men jag kände egentligen inte något intresse över att vara där. Det är jätte fint av dom att vilja visa oss olika grejer i Filippinerna. Men inte när jag inte förstår vad det är jag håller på med. Vi iakttog vad som hände i hallen ett tag och märkte att det alltid var någon som pratade i mikrofon fast med ett så dåligt ljud att även om det var på Engelska så hördes det bara som mummel uppe och oss. Det var ett viktigt möte eller vad man ska kalla det som pågick där men det var en massa små buller. Det verkade inte som att hälften av människorna som var där satt och gjorde något annat, pratade med sin granne, höll på sina mobiler och gick runt. I Sverige hade det varit väldigt oartigt.